Dagens praxis vid TBE-vaccination är ett förvirrande lapptäcke. Medan de regionala smittskyddsenheterna har en gemensam informell linje, utgår många privata vaccinatörer direkt från tillverkarnas rekommendationer – vilket gör att befolkningen kan mötas av helt olika besked om hur ofta man bör vaccinera sig.
Folkhälsomyndigheten har påbörjat arbetet med nationella rekommendationer, men avbrutit vid några tillfällen. Senaste budet är att utredningsarbetet ska dra i gång i höst igen. I väntan på att det ska bli klart går Svenska infektionsläkarföreningen (SILF) ut med egna riktlinjer.
– Vi kan inte fortsätta vänta på Folkhälsomyndigheten. Vi har fått önskemål från våra medlemmar och från regionernas smittskyddsläkare om att ta fram riktlinjer. Egentligen vill vi inte göra Folkhälsomyndighetens jobb, men när processen drar ut på tiden blir det kontraproduktivt, säger Helena Hervius Askling, som är infektionsläkare och docent i infektionssjukdomar och leder SILF:s vaccingrupp.
Hittills har landets smittskyddsenheter haft en informell samsyn om att alla bör få en påfyllnadsdos vart femte år efter avslutad grundvaccination. Alltmer övertygande evidens för att skyddet är mer långvarigt än man tidigare trott har gjort riktlinjer än mer angelägna.
Att flera regioner redan har infört subventionerad vaccination gör frågan hur ofta man ska fylla på med vaccin ännu mer central.
– Med vilket intervall man ger vaccin har förstås stor betydelse kostnadsmässigt för en region, säger Helena Hervius Askling.
Det viktigaste budskapet i riktlinjerna är att påfyllnadsdoser inte behöver ges lika ofta som tidigare, förutsatt att man är frisk och har påbörjat vaccinationen tidigt. För friska personer som påbörjat sin grundvaccination före 50 års ålder, och fått minst fyra doser, kan intervallet mellan framtida boosterdoser förlängas till tio år.
Ett tätare schema gäller fortfarande för personer med nedsatt immunförsvar, oavsett ålder, och för alla som är över 50 år när de börjar vaccinera sig. För den gruppen rekommenderas en förstärkt grundvaccination och därefter påfyllnadsdoser vart femte år. Riktlinjerna avråder också från så kallade snabbscheman och betonar vikten av att ta sin påfyllnadsdos i god tid före fästingsäsongen.
Riktlinjerna lutar sig bland annat mot data från Schweiz, som redan 2006 införde tioårsintervall för påfyllnadsdoser.
– Uppföljande studier därifrån visar att skyddet håller över tid. Även länder som Finland, Belgien och Lettland har redan anpassat sina nationella rekommendationer, säger Helena Hervius Askling.
Ytterst handlar det om förtroendet för vacciner överlag, anser hon.
– Det är avgörande för trovärdigheten att man följer den senaste vetenskapen och inte ger vaccin oftare än nödvändigt. Om allmänheten misstänker att rekommendationer inte anpassas efter ny kunskap finns en risk att misstron spiller över på förtroendet för andra vacciner.
Ta del av de nya riktlinjerna på SILF:s webbplats.
(uppdaterad 2025-07-07)
