Sjukhusläkarna: »Ge oss chans att rädda liv i Gaza«

Jag tycker att det finns en besvärande avsaknad av problematisering kring kostnadseffektiviteten i de föreslagna medicinska evakueringarna. Att rädda ett liv kan kosta kring 3 – 5 000 dollar med de mest effektiva välgörenhetsorganisationerna enligt GiveWell. Hur mycket mer ska vi då värdera en krigsskadad palestinsk person än t.ex. ett afrikanskt barn i ett malariadrabbat område? Dvs. hur många afrikanska barn ska vi välja att låta dö för att i stället hjälpa en palestinsk person – är det rimligt att låta 10, 30, eller 50 barn dö (vilket verkar bli storleksordningen beroende på hur avancerad vård som krävs) för att bekosta hjälpen av en palestinsk person? Från ett strikt utilitaristiskt perspektiv förmodligen inte, även om det säkerligen finns ett stort symboliskt värde i de föreslagna åtgärderna.
Tyvärr fruktar jag att det i vissa fall har funnits mer skändliga bakomliggande orsaker till att kriget har engagerat en väl hörbar del av kåren med en så uttalad ensidighet (t.ex. naivitet gentemot jihadism eller den tragiska incidenten i Göteborg) och att gensvaret om patienttransporten kan, till en del, vara en artefakt av detta.

Jämförelsen med Ukraina är enligt mig bristfällig. Ukraina slåss mot ett land som bedriver ett illa dolt hybridkrig mot Sverige och våra allierade, som har hotat Sverige helt öppet, och som bryter mot den globala världsordningen med ett anfallskrig under återkommande kärnvapenhot. Det är därför nog inte orimligt att se det som en behövlig del av vårt lands försvar.

Vad gäller de brännskadade personerna är det möjligen Nordmakedonien som avses. Kanske är det inte mer spännande än att det är en del av ett utvidgat samhällskontrakt mellan allierade och inom Europa om att vi hjälper varandra (jämför när de polska brandpersonerna släckte våra skogsbränder). Förmodligen inte kortsiktigt kostnadseffektivt, men även om vi tidigare skulle ha ödat resurser motiverar det inte att vi fortsätter att göra det.