29-åriga Moa Jederström disputerade i maj i år med avhandlingen »Physical and mental health among Swedish figure skaters« vid Linköpings universitet. Den belyser hur unga svenska konståkare mår, såväl fysiskt som psykiskt.
Hur kom det sig att du ville forska om detta?
– Det kanske är lite udda att forska på konståkares mående, men jag har åkt sedan jag var liten, och i gymnasiet började jag också som tränare för yngre åkare. Det har jag fortsatt med även under läkarprogrammet, och jag har också varit domare under helgerna. Konståkning har varit med mig under hela livet.
Moa Jederström brinner för att kombinera forskning och kliniskt arbete. Hon har nämligen kombinerat läkarstudier med forskning sedan termin fyra på läkarprogrammet, och sedan hon tog läkarexamen 2021 har hon fortsatt med forskningen parallellt med arbetet, först som underläkare, därefter som AT-läkare och numera som ST-läkare på Bup i Linköping.
– Det började som ett masterarbete och utvecklades till ett doktorandprojekt. Jag hörde av mig till Svenska konståkningsförbundet och landade i att jag ville undersöka hur det är med självkänslan hos unga konståkare.
Men hennes forskning har tagit större svängar än så och involverar alltså även fysisk hälsa. Forskningen presenteras i fyra artiklar och är baserad på två studier: en webbenkät som besvarades av 137 tävlande flickor och en intervjustudie med 20 svenska tävlingskonståkare. Totalt sett har deltagarna varit mellan 6 och 25 år, merparten unga tonårstjejer.
Resultaten visade bland annat att 31 procent hade drabbats av en allvarlig idrottsskada det senaste året och att nästan hälften rapporterade symtom på ångest, vilket var förknippat med en negativ kroppsuppfattning av att vara överviktig och med högre ålder. Högre ålder hos åkaren och att hoppa över flera måltider var också förknippat med skador. Därtill rapporterade en tiondel symtom på depression.
– Resultaten när det gäller den psykiska hälsan är överlag likvärdiga med hur det ser ut i den generella populationen i samma åldersgrupp.
Moa Jederström vill därför inte dra för stora växlar på att konståkningsvärlden skulle vara destruktiv – något hon menar är en vanlig fördom.
– En association många får är att konståkare är ätstörda perfektionister som dopar sig – det är lite den bilden som ofta syns i medierna. Men enligt den forskning som finns på området är konståkning inte en mer destruktiv idrott än andra.
I intervjustudien berättar unga konståkare om normalisering av destruktiva beteenden. Fynden pekar på »svårigheter att rapportera våld mot barn inom idrotten«. Önskvärt, enligt konståkarna, är att vuxna kliver in och tar mer ansvar och fungerar som stöttepelare i högre utsträckning.
– Vuxenansvaret är det viktigaste i avhandlingen, tycker jag. Vuxna behöver skydda och trygga längs vägen för att unga ska kunna blomstra och må så bra som möjligt i sin idrott. Det finns ett synsätt, inom idrott över lag, att man »pushar« sig till att fortsätta spela trots skador. Det är ett svek från vuxenvärlden att det är så.
Hur har du nytta av din forskning i ditt vardagliga arbete på Bup?
– Att fråga om våld gör jag ju dagligdags i mitt arbete på Bup, men jag känner att jag tack vare forskningen fått djupare kunskaper om ätstörningar, depression och ångest hos unga.
Och det kommer att bli mer forskning om ungas mående, lovar Moa Jederström.
– Det råder brist på både Bup-läkare och forskning inom Bup, så det är något som behövs.
Moa Jederström har kontakt med Svensk förening för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP). Hon har också – två gånger – blivit uttagen som svensk representant till den europeiska barnpsykiatriska organisationens (ESCAP) forskarskola. Därtill har hon representerat Sverige på ett forskningsseminarium arrangerat av World Psychiatric Association (WPA).
– Ett långsiktigt mål är att integrera kunskap från det barnpsykiatriska fältet inom idrottsmedicinen, berättar Moa Jederström.
Närmast ska hon göra sin postdok genom ett forskningsutbyte vid Monash University i Melbourne, Australien.
– Jag kommer att studera hälsan hos barn mellan fem och tolv år med funktionsnedsättning som är del av ett gymnastikprogram. Parallellt med det kommer jag också dra i gång ett svenskt postdokprojekt om våld mot barn inom idrott genom en studie som undersöker uppfattningar och agerande vid våld mot barn inom idrotten.
