Primärvården som hälso- och sjukvårdens nav är fortfarande något av ett drömscenario. Det är en lång väg kvar, konstaterar Socialstyrelsen i sin färska delrapport, som publicerades på måndagen. Liknande tongångar om omställningen hördes i våras. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys fastslog att inga mål nåtts, DLF konstaterade att omställningen gick i »snigelfart« och Ivos slutsats var att förutsättningar saknas.

– Hur många utredningar ska det göras innan det händer något? undrar Distriktsläkarföreningens ordförande Ylva Sandström.

Socialstyrelsen konstaterar efter sommaren att »arbete« i regionerna pågår, men att skillnaderna är stora. Möjligheten till fast läkarkontakt varierar kraftigt, »vilket påverkar kontinuiteten negativt«, skriver Socialstyrelsen. »Det finns en diskrepans mellan regionernas inrapporterade formella andel och den andel av invånarna som uppfattar att de har en fast läkarkontakt.« Exempelvis är det färre äldre som upplevde att de hade en fast läkarkontakt år 2024 jämfört med 2021.

– Det är dåligt att det är så stora skillnader, men de visar ju på att det går om viljan finns, eftersom vissa regioner lyckas bättre. Det handlar ofta om att regionerna gör det attraktivt att arbeta hos dem, och då är det större chans att läkare stannar.

Samtidigt uppger flera regioner att de har prioriterat arbetet med fast läkarkontakt, men också att de minskat på hyrpersonal – något som får Ylva Sandström att se rött.

– Då börjar man verkligen i fel ände. Om man vill att fler patienter ska få fast läkarkontakt kan man inte göra det sämre med de fasta läkare som är kvar. Hyrläkare är en del av lösningen för att uppnå fast läkarkontakt och krävs för att primärvården inte ska bli av med ännu fler läkare. Jag upplever att det är ganska vanligt att regioner skär ner helt på hyrläkare och tror att de ska komma och ta ett fast jobb för mindre lön, men de gör inte det. Då försvinner läkare till andra typer av jobb i stället. Det går inte att skrämma tillbaka läkare till en dysfunktionell primärvård.

Socialstyrelsen drar en liknande slutsats i rapporten: ekonomiska och personella resurser behöver öka för att primärvården ska kunna utgöra navet inom hälso- och sjukvården, och endast en tredjedel av regionerna budgeterade mer till primärvården 2024 än 2023. Personalomsättningen är också högre inom primärvården, något som också försvårar kontinuiteten.

Ylva Sandström är inte förvånad.

– En del i problemet är också att man utbildar ST-läkare, men man anställer dem inte på sina vårdcentraler när de är klara, utan hoppas att de ska flytta sig till krisande vårdcentraler – utan några extra morötter alls.

Det råder också ett glapp mellan strategisk ledningsnivå och operativ verksamhet, och Socialstyrelsen konstaterar att »det finns tecken på att verksamheter på primärvårdsnivå inte märker av och nås av omställningsarbetet«.

– Jag tror tyvärr att ledningen ofta har för dålig koppling till verksamheten – det kan vara folk som knappt satt sin fot på en vårdcentral som bestämmer. När satsningar görs handlar det ofta om att vi ska göra mer i primärvården, medan pengarna går till sjukhuset, säger Ylva Sandström.

För att skapa en bredare förståelse av primärvårdens uppdrag har Socialstyrelsen kommit med ett förslag i en annan rapport: att låta andra specialiteter än allmänmedicin göra sidotjänstgöring i primärvården under specialiseringstjänstgöringen.

– Det känns i alla fall som om primärvården har fått högre status än när jag gick läkarutbildningen, då var det oerhört sjukhuscentrerat.

Trots många nedslående slutsatser gällande omställningen finns ett par goda exempel. Ett av dem handlar om förbättrad samverkan kring patientens vård. På samma tema har arbetssätt för olika målgrupper utvecklats, bland annat genom särskilda mottagningar. Och även om det finns positiva exempel som gynnar patienter behöver de göras mer delaktiga i vården, enligt rapporten.

– Men för att kunna vara delaktiga måste vi uppnå en kontinuitet. Delaktighet bygger på ett teamarbete mellan läkare, och patient och man bygger inte förtroende och samarbete med  »one night stands«, inte ens i vården. Då blir det ingen kärleksrelation, säger Ylva Sandström.

Sammanfattningsvis är det en lång väg kvar till dess att man kan betrakta primärvården som hälso- och sjukvårdens nav, men rapporten uppger att en mängd insatser görs, där en del tidigare projekt blivit permanenta förändringar.

Läs även:
Ylva Sandström: »Läkarbristen är central i problematiken«
DLF-rapport: Reformen mot fast läkare går i snigelfart
Ivo sågar omställningen till god och nära vård – förutsättningar saknas
Inget av målen har nåtts i omställningen till god och nära vård

Målen för omställningen till en god och nära vård

  • Ökad tillgänglighet i primärvården.
  • En mer delaktig patient och en personcentrerad vård.
  • Ökad kontinuitet i primärvården.