Förlossningsläkaren anmäldes av Socialstyrelsen efter en tvillingförlossning där tvilling II konstaterades ha omfattande hjärnskador.
Enligt Socialstyrelsen och åberopad expertis hade förlossningsläkaren avvaktat alltför länge med att ta ut tvilling II. »Operativ förlossning, vaginal extraktion eller kejsarsnitt borde ha initierats ca 30 minuter tidigare än vad nu skedde, detta pga bradykardi följd av avsaknad av registrerat/observerat fosterhjärtljud. Denna passivitet kan ej anses som ringa«, framhöll en expert.
Fälld i två instanser
Förlossningsläkaren bestred att han gjort fel. Ansvarsnämnden gick på Socialstyrelsens linje och varnade honom.
Förlossningsläkaren överklagade beslutet till länsrätten, som dock gjorde samma bedömning som Ansvarsnämnden.
Förlossningsläkaren drev fallet vidare till kammarrätten. Han hävdade att det i hans fall inte fanns någon samstämmighet beträffande vad som ska anses som vetenskap och beprövad erfarenhet. Därmed kunde han inte anses ha förfarit oaktsamt, underströk han.
Socialstyrelsen bestred bifall till överklagandet. Styrelsen framhöll att förlossningsläkaren hade varit alltför passiv efter bradykardiperioderna, som klart indikerade en fosterasfyxi. Han borde ha tagit ut barnet tidigare och därmed försökt undvika den allvarliga risken för skada på tvilling II.
»Acceptabelt«
Kammarrätten tog in ett sakkunnigutlåtande av Karel Marsál, professor i obstetrik och gynekologi.
Denne kom efter ett långt resonemang i sammanfattning fram till att förlossningsläkaren, mot bakgrund av den information som var tillgänglig för honom i de olika faserna av förlossningen, hade lett den på ett acceptabelt sätt.
Det hade inte funnits några entydiga indikationer för operativt ingrepp på ett tidigare stadium i förlossningen.
Socialstyrelsen yttrade sig igen efter att ha inhämtat ett utlåtande av Ulf Hanson, vetenskapligt råd i obstetrik och gynekologi. Styrelsen ansåg att mycket fortfarande tydde på att handläggningen av förlossningen för tvilling II i flera avseenden hade varit alltför passiv. Men styrelsen bedömde sammantaget att vissa förmildrande omständigheter kunde anses ha förelegat.
Frågan i målet, hävdar kammarrätten, är om förlossningsläkaren vid förlossningen av tvilling II var alltför passiv genom att inte ingripa i ett tidigare skede och om han därigenom förfarit oaktsamt.
Inget entydigt stöd
Kammarrätten konstaterar att det kommit fram olika uppfattningar om förlossningsläkarens agerande. Förhållandena under förlossningen var svårbedömbara. De medicinska utlåtandena gav inget entydigt stöd för att förlossningsläkaren, vid de tidpunkter som hans handläggning har ifrågasatts, allvarligt hade felbedömt situationen genom att avvakta med att vidta adekvata åtgärder.
»För att disciplinpåföljd ska kunna åläggas honom krävs enligt praxis att det hos den medicinska expertisen råder samstämmighet om att det skett ett avsteg från vetenskap och beprövad erfarenhet«, skriver kammarrätten.
Förlossningsläkaren kan inte anses ha förfarit oaktsamt. Det finns ingen grund för att ge honom en disciplinpåföljd, anser kammarrätten och bifaller hans överklagande. ·
