Den 55-åriga kvinnan gick på årliga hälsokontroller. Inför sitt besök den 24 september 2003 fyllde hon i ett formulär, där hon uppgav bland annat att hon haft röd blödning från tarmen (»blöder vid toabesök«) samt en del andra besvär.
Hon träffade en internmedicinare, som tog en del prover. Internmedicinaren bedömde sedan att blödningen orsakades av förstoppning som en biverkan av kvinnans medicinering med Reductil.
Vid nytt besök den 19 februari 2004 undersöktes kvinnan av en annan läkare, som kände att kvinnan hade en tumör alldeles innanför slutmuskeln. Patienten anmälde internmedicinaren. Ansvarsnämnden läste kvinnans journal och hämtade in yttrande av internmedicinaren, som bestred att hon gjort fel.
Vid patientens besök den 24 september 2003 framkom en rad olika besvär i hälsodeklarationen. I frågeformuläret angavs förstoppning som orsakat blödning vid toalettbesök. Ett problem som dock minskat sedan patienten slutat med Reductil, påpekade internmedicinaren.
Under samtalet framhöll patienten att hennes största problem var en viktuppgång på 8 kg under det senaste året. Därför hade hon medicinerat med Reductil sedan den 9 juli 2003, ordinerat av annan läkare.


»Biverkan av Reductil«
Enligt Fass är förstoppning en mycket vanlig biverkan vid medicinering med Reductil. Man kan även få en försämring av hemorrojder, framhöll internmedicinaren.
Hon bedömde således patientens förstoppningsbesvär som en biverkan av Reductil och föreslog behandling med bulkmedel, Inolaxol. Hon uppmanade också patienten att söka igen om hon inte blev bättre med avsikten att i så fall ytterligare utreda besvären.
Laboratorieprover som inkluderade blod- och järnvärden samt avföringsprovet f-Hb var utan anmärkning, vilket innebar att internmedicinaren inte höll det för troligt att patienten led av en kronisk blödning från tarmen/rektum, uppgav hon.
Internmedicinaren berättade att hon valde att avvakta effekten av utsättandet av Reductil och medicinering med Inolaxol för patientens tarmbesvär, särskilt mot bakgrund av att laboratorieresultaten inte indikerade någon kronisk blödning. Hon uppmanade patienten att återkomma om dessa åtgärder skulle visa sig vara utan effekt, vilket patienten dock valde att inte efterfölja.


Bedömning och beslut
ansvarsnämnden påpekar att syftet med att en patient inför mötet med läkaren skall fylla i ett frågeformulär rimligen måste vara att de symtom som anges där skall leda till en undersökning. Kvinnan hade i frågeformuläret som hon fyllt i före besöket hos internmedicinaren angett att hon »blöder vid toabesök«.
Ansvarsnämnden konstaterar att vid röd ändtarmsblödning måste man så långt möjligt, genom till exempel rektalpalpation eller rektoskopi, försöka få bekräftat eller uteslutet att en tumörsjukdom ligger bakom. Genom sin underlåtenhet att vidta några sådana åtgärder har internmedicinaren av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter. Att de prover som togs inte visade något anmärkningsvärt gör inte att felet kan betraktas som ringa eller ursäktligt. Hon får en varning. ·