En gammal man togs in på en avdelning för särskilt vårdkrävande patienter på en psykiatrisk klinik. Där misshandlades han av en 20-årig kvinnlig patient, som slog honom i huvudet och på halsen med en karmstol.
Mannen undersöktes av en AT-läkare som inte noterade några allvarliga skador. Några dagar senare visade en datortomografi att mannen hade dubbelsidiga subduralhematom. Han opererades men avled några dagar senare.
I utlåtandet efter en rättsmedicinsk obduktion konstaterades att fynden och omständigheterna starkt talade för att döden orsakats av skallskadorna som kunde uppkommit genom slaget kvinnan utdelat i samverkan med sjukliga organförändringar.
Mannens dotter anmälde den personal som ansvarade för säkerheten och tryggheten i vården på den psykiatriska kliniken. Ansvarsnämnden tog in yttranden från bland annat flera läkare, som alla bestred att de gjort fel.
Ansvarsnämnden friade alla efter att ha konstaterat att den 20-åriga kvinnan hade uppträtt lugnt under dagen och att ingenting talade för att hon plötsligt skulle utsätta någon medpatient för grov misshandel.
Mannens dotter överklagade beslutet till länsrätten, som tog in yttrande från Socialstyrelsen samt från den psykiater som lagt in kvinnan och som var bakjour när misshandeln ägde rum.
Länsrätten kritiserade det medicinska omhändertagandet av den skadade mannen, men ansåg att den bristen inte skulle medföra disciplinpåföljd.
Kring farlighetsbedömningen konstaterade länsrätten att psykiatern uppgett at hon gjort en farlighetsbedömning vid inläggningen av kvinnan och att någon ytterligare säkerhetsåtgärd än den som gjorts med ständigt vakande personal inte gick att vidta.
Hennes uppfattning delades inte av Socialstyrelsen som inte kunde finna att en sådan bedömning hade gjorts.
Länsrätten fann det inte visat att det gjorts någon farlighetsbedömning och att erforderliga åtgärder vidtagits. En bedömning som mot bakgrund av kvinnans farlighet måste betraktas ha varit nödvändig.
Genom sin underlåtenhet hade psykiatern gjort sig skyldig till ett fel som varken var ringa eller ursäktligt menade länsrätten.
I anmälan hade också påpekats att journalföringen varit bristfällig. Länsrätten konstaterade att Socialstyrelsen i sin utredning sagt att uppgifter om överfall av en patient är väsentlig information för vidare vård och skall dokumenteras i journalen. Det hade emellertid inte psykiatern gjort, vilket var fel.
Hon fick en erinran.
Psykiatern överklagade den fällande domen till kammarrätten. Socialstyrelsen biföll överklagandet.
Psykiatern hävdade att hon hade gjort en farlighetsbedömning av kvinnan och placerat henne på en enhet där hon hade ständig övervakning. Hon kunde inte som bakjour ha förhindrat misshandeln eftersom rutinerna frångicks genom att patienterna en kort stund lämnades ensamma, hävdade psykiatern.
Hon bestred också att hon inte skulle ha sett till att journalanteckningarna gjordes tillräckligt noggrant. Det hade skötts enligt klinikens rutiner, menade hon.
Socialstyrelsen gjorde samma bedömning som tidigare, att psykiatern varit oaktsam genom att inte närmare utreda risken för farlighet hos kvinnan och inte se till att mannen hade fullgott skydd. Även angående bristen i journalföringen var Socialstyrelsen kritisk.
Socialstyrelsen framhöll dock att felen var ursäktliga och menade att de därför inte skulle leda till disciplinpåföljd.
Kammarrätten går på samma linje som Socialstyrelsen såväl i fråga om kritiken som ifråga om ursäktligheten. Psykiaterns disciplinpåföljd från länsrätten undanröjs. ·