Den 61-årige mannen fick plötsligt kring midnatt natten till den 10 juni 2004 magsmärta, huvudvärk, smärta i nacken och kräkningar. Han undersöktes efter cirka en timme på akutmottagningen vid sjukhuset av en underläkare, som efter att hon konsulterat sin bakjour beslöt att låta patienten återvända hem med rådet att komma tillbaka om han blev sämre.
Återkom efter tre dagar
Patienten återkom tre dagar senare eftersom han hade fortsatt att ha huvudvärk och kräkts. Utredning med skiktröntgen visade att han fått en subaraknoidalblödning och han opererades.
Mannens son anmälde ansvarig läkare för felbehandling av fadern den 10 juni 2004. Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande av den internmedicinare som var ansvarig för medicinakuten vid det tillfället.
Internmedicinaren berättade att patienten genomgick en grundlig neurologisk undersökning. Efter den fanns det två sannolika diagnoser att välja på, mindre subaraknoidal blödning alternativt gastroenterit, bedömde han.
Kunde inte uteslutas
Under observationstiden på akutmottagningen förbättrades patienten spontant. Han skrevs därför hem med instruktion att komma tillbaka snarast om tillståndet fortsatte eller förvärrades eftersom en subaraknoidal blödning av mindre storlek inte kunde uteslutas trots helt normala undersökningsfynd.
Under sina år på akuten hade internmedicinaren ställts inför ett flertal liknande fall nattetid där han gjort likadant. Detta hade sin grund i konstant platsbrist och avsaknad av direkt tillgång till förfinade undersökningsmetoder nattetid, trots att sjukhuset utger sig ha universitetsstatus, kritiserade internmedicinaren.
Han framhöll samtidigt att detta inte var någon ursäkt för det som hänt utan en realitet som de på akutmottagningen på sjukhuset levt med och lever under i dagsläget.
Bedömning och beslut
Internmedicinaren uppgav, påpekar Ansvarsnämnden, att patienten bedömdes kunna ha fått en mindre subaraknoidalblödning alternativt en mag–tarminfektion. Han berättade att skiktröntgen inte gick att få utförd nattetid på en patient med misstänkt subaraknoidalblödning utan neurologiska fynd. På grund av platsbrist fick patienten återvända hem med beskedet att han skulle återvända till sjukhuset om huvudvärken kom tillbaka.
Ansvarsnämnden trycker på att om man misstänker en subaraknoidalblödning måste man utföra undersökningar akut som bekräftar eller utesluter tillståndet. Det kan snabbt bli livshotande och är behandlingsbart.
Internmedicinaren kunde ha utfört en lumbalpunktion eller behållit patienten på akutmottagningen till morgonen, det vill säga till sjutiden, då han säkert fått datortomografiundersökningen utförd. Av utredningen framgår således att handläggningen var felaktig.
Internmedicinaren får en varning. ·
