En man blev biten av en katt i vänster tumme den 10 juni. Nästa dag undersöktes han av en kirurg. Denne utförde en sårrevision och gav stelkrampsvaccination. Patienten ordinerades också medicinering med Heracillin.
Han återkom till mottagningen den 14 juni. Kirurgen gjorde en förnyad sårrevision och ordinerade Tramadol. Den 23 juni gjordes sårodling och kirurgen justerade medicineringen till Dalacin och Flagyl samt avtalade om återbesök den 28 juni. Då odlingen visat växt av bland annat Pasteurella multocida justerade kirurgen medicineringen till Kåvepenin.
Det gjordes ytterligare sårincision, eftersom tummen fortfarande var kraftigt svullen. Den 2 juli hade tillståndet förvärrats och kirurgen utfärdade akutremiss till infektionsklinik.


Två operationer och sjukhusvård
Patienten anmälde kirurgen. Han anförde bland annat att han tvingats till två operationer och att han hade vårdats på sjukhus åtta dagar.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och tog in yttrande av kirurgen, som bestred att han gjort fel.
Bettet behandlat enligt vedertagna principer, adekvat antibiotikaskydd har givits, debridering, incision med hänsyn till djurbett utförts. Vid försämring remitterades patienten omgående akut till infektionsklink, hävdade kirurgen.


Bedömning och beslut
Ansvarsnämnden understryker att det vid behandling av skador efter kattbett är betydelsefullt att noggrant beakta, att de djupa sår som kattens tänder åstadkommer medför stor risk för led- och senskador.
Skulle sådana skador infekteras är kirurgisk behandling och mekanisk rengöring nödvändig, såvitt möjligt på handkirurgisk klinik.
Kattbett utgör emellertid ingen absolut indikation för stelkrampsvaccination, eftersom tetanusbakterier inte tillhör den normala bakteriefloran i katters munnar. Det är därtill känt att infektioner som uppstår i nära anslutning till kattbettet vanligen orsakas av Pasteurella multocida, vilket behandlas med penicillin V eller amoxicillin. Om stafylokockinfektion kan misstänkas bör läkemedel med både amoxicillin eller klavulansyra ordineras.
I detta fall ordinerades patienten Heracillin, vilket har god effekt mot stafylokocker. Preparatet är emellertid inte verkningsfullt mot Pasteurella multocida, vilket kunde misstänkas eftersom tydliga infektionstecken uppstått redan inom ett dygn efter kattbettet, menar Ansvarsnämnden.
Sedan kirurgen konstaterat att Heracillin hade bristande effekt, ordinerade han Dalacin, vilket också är ett stafylokockantibiotikum som saknar effekt på Pasteurella multocida. Såvitt framgår hade kirurgen således inte insett att patientens infektion av allt att döma orsakades av denna bakterie förrän han tagit del av odlingssvaret, vilket är förvånande, menar Ansvarsnämnden.
Det är därtill anmärkningsvärt att han inte fattade misstankar om ledinfektion, trots patientens uttalade smärtor och den förvärrade infektionen.
Kirurgen borde ha remitterat patienten till specialistläkare i ett mycket tidi-gare skede, hävdar Ansvarsnämnden och tilldelar honom en varning. ·