Den 66-åriga kvinnan remitterades från vårdcentral till sjukhus med frågeställningen cancer i tjocktarmen. Hon genomgick den 6 maj 2003 en tjocktarmsundersökning på röntgenavdelningen vid sjukhuset. Undersökningen utfördes och bedömdes av radiolog A. Röntgenbilderna granskades också av en europeisk röntgenläkare B. Vid granskningen observerades inte en förändring, som visade sig vara en tumör.
Patienten anmälde röntgenläkarna A och B. Ansvarsnämnden tog in patientens journal med röntgenbilder och hämtade in yttranden av A och B. Dessa godtog anmärkningarna som riktades mot dem.
A menade att undersökningen i sin svårighet var ungefär normal med relativt slingrig tjocktarm. Han tog sammanlagt 18 bilder av tjocktarmens alla partier.


Tung arbetsbörda, dålig arbetsmiljö
På två av dessa 18 bilder framträder en tumör, men den kan inte säkert ses på resterande 16 bilder. På en av de två bilderna hamnar tumören långt ned i synfältet. På den andra bilden hamnar tumören strax nedom centrum på synfältet. Oturligt nog hade han vid sin granskning inte registrerat förändringen, som har visats vara en tumör, berättade A.
En bidragande orsak till att denna felbedömning kunde ske var att de har en tung arbetsbörda på grund av hög produktion, kombinerat med utbildningsansvar för dels en ST-läkare, dels en kollega, som inte har optimala kunskaper i svenska språket.
Vidare har han platsansvar för röntgenkliniken, vilket ofta leder till avbrott som stör koncentrationen. A påpekade också att deras höga produktion utförs i dåligt ventilerade lokaler med en trång granskning med dålig akustik, där tre arbetsstationer är placerade tätt intill varandra. Det bidrar till störningar i arbetet.
B berättade att hon vid dubbelgranskningen, som skedde en av hennes första arbetsdagar i Sverige, missade en förändring i patientens tjocktarm.
Hon underströk att det var en enorm stress att börja arbeta i Sverige. Allt var nytt, ny arbetsplats, nya arbetskamrater, nya rutiner. Hon var tvungen lära sig att sköta nya apparater och använda PACS-datasystemet. Bland de nya rutinerna fanns även dubbelgranskning.


Språket största problemet
Det händer ofta (också i hennes hemland) att flera radiologer tittar på samma undersökning, men hon var inte van att dubbelgranskande radiolog tar på sig en del ansvar. Hon underströk att hennes första och största problem i början gällde språket.
Det var svårt att översätta hela hennes medicinska kunskap till svenska. Hon var nästan helt koncentrerad på språket. Trots att alla kolleger var mycket trevliga och hjälpte henne mycket, var det en hemsk stressig tid för henne Hon menade att stress var en orsak till att hon gjorde ett fel vid dubbelgranskningen under sina första arbetsdagar i Sverige.
Ansvarsnämnden understryker att de röntgenbilder som röntgenläkare A tog tydligt visade att patienten hade en tumör, som A inte upptäckte vid sin bedömning. Genom att inte upptäcka tumören hade han av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter i yrkesutövningen. Felet är varken ringa eller ursäktligt och skall medföra disciplinpåföljd. Han får en varning, bestämmer Ansvarsnämnden.
B, som dubbelgranskade röntgenbilderna, var medansvarig för att tumören inte upptäcktes och åsidosatte således också av oaktsamhet sina skyldigheter i yrkesutövningen. Hon hade 15 års erfarenhet av röntgendiagnostik i sitt hemland även om hon endast hade några veckors erfarenhet av svensk radiologi, när den aktuella dubbelgranskningsmissen inträffade.
Hennes fel skall medföra disciplinpåföljd. Med hänsyn till omständigheterna kan denna bestämmas till en erinran, anser Ansvarsnämnden. ·