Den 23-årige mannen kom till vårdcentralen bland annat för att han behövde ett intyg. Följande dag kontaktade läkaren mannens mor för att få ytterligare information kring intyget.
Patienten anmälde läkaren för att ha åsidosatt tystnadsplikten. Denne hade kontaktat hans mor och lämnat uppgift om att han sökt ett intyg. Han kan tala för sig själv så det fanns ingen anledning att kontakta hans mor. Läkaren hade kränkt honom genom påståendet att han skulle ha svårigheter att kommunicera.


»Svårt få uppgifter av patienten«
Ansvarsnämnden läste patientens journal och tog in yttrande av läkaren, som medgav att han hade kontaktat patientens mor.
Patienten kom till läkaren den 21 juni och önskade ett intyg men kunde inte riktigt redogöra för vilket syftet med intyget var. Han hade svårt att få uppgifter av patienten, berättade läkaren.
Patienten nämnde att han varit i kontakt med en myndighetsperson, men läkaren fick inte fram vem det var eller vid vilken myndighet personen arbetade.
Läkaren uppgav att patienten inte heller hade något papper med sig. Han uppfattade att det kunde röra sig om försäkringskassan.
Läkaren berättade att han även tog kontakt med en äldre kollega, som kände till patientens förhållanden. Han fick veta att patienten arbetade på faderns firma och att fadern hade avlidit samt att modern drivit firman vidare. Emellertid hade modern för avsikt att avveckla firman och det var här som det blev aktuellt med frågorna kring patientens fortsatta aktivitet/arbete.


»Naturligt att kontakta modern«
Läkaren uppfattade att patienten behövde hjälp med att hitta fram till en lämplig aktivitet och att det fanns ett behov av utredning samt någon form av intyg. Han nämnde för patienten att han behövde efterforska mera kring vad det gällde för intyg.
Eftersom han inte fick något grepp om patientens situation ringde han upp modern. Det var naturligt då hon både kände patienten och fungerade som arbetsgivare, menade läkaren.
Han frågade henne endast om hon kände till varför sonen sökte. Han berättade inget för modern om patienten då han inte fått någon information utan han uppfattade att modern var väl införstådd med sonens situation och vad han kunde behöva. Vidare hörde han också med försäkringskassan.
Hans avsikt var att hjälpa patienten då han förstått att det fanns ett behov av detta. Han uppfattade inte att patienten motsatte sig att han gjorde efterforskningar, framhöll läkaren.
Med anledning av patientens svårigheter i kommunikationen ansåg läkaren det nödvändigt att ta kontakt med den som stod patienten nära, för att hjälpa honom.
Han hade inget uppsåt att skada patienten underströk läkaren, som motsatte sig anmärkningarna mot honom.


Bedömning och beslut
Ansvarsnämnden har inte närmare kunnat klarlägga vad som sades vid patientens besök den 21 juni.
Uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden omfattas av sekretess enligt 7 kap 1 § Sekretesslagen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
Det framgår inte av läkarens journal- anteckning från den 21 juni att patienten tillfrågats om kontakter med utomstående fick tas för att närmare klarlägga omständigheterna kring intyget.
Av utredningen framgår att läkaren handlat olämpligt genom att kontakta patientens mor angående det sökta intyget. Han har därigenom åsidosatt tystnadsplikten och får en erinran, bestämmer Ansvarsnämnden. ·