Den 61-åriga kvinnan hade kärlkramp och behandlades med Levaxin på grund av underfunktion av sköldkörteln. I september 2001 vårdades hon på sjukhus på grund av reaktion efter sin makes bortgång och i juli och augusti 2003 var hon inlagd på grund av hjärtinfarkt och trötthet. Vid samtliga tillfällen stod hon på en Levaxindos om 0,1 mg varannan dag och 0,05 mg varannan dag.
Vid besök på familjeläkarmottagningen den 1 september 2003 antecknade familjeläkaren i journalen att kvinnan skulle fortsätta med Levaxin på samma sätt som tidigare. Han skrev dock ut Levaxin i dosen 0,125 mg 1 tablett dagligen.


»Kunde inte undgå ansvar«
Patienten anmälde familjeläkaren för att ha utfärdat en för hög dos Levaxin. Hon uppgav bland annat att hon trots ett par kontakter med familjeläkaren i februari och maj 2004 mådde dåligt och bara blev sämre. Via en annan läkare fick hon i augusti 2004 veta att hon hade en alldeles för hög dos Levaxin.
Ansvarsnämnden läste patientens journaler samt tog in yttrande av familjeläkaren.
Av anmälan förefaller det vara så att patienten ordinerats en för hög dos Levaxin, konstaterade denne. Rimligen framgår det exakta sakförhållandet av journalen. Om det visade sig att han gjort sig skyldig till en sådan felaktig ordination så kunde han förstås inte undgå ansvar. Om det visade sig att han den 1 september 2003 hade utfärdat ett recept på det sätt som patienten angav så måste han ha begått ett fel.


»Omedvetet felslut eller felräkning«
Eftersom kontroll av sköldkörtelfunktion och ordination av lämplig Levaxindos är mycket vanligt förekommande och ett område som han är mycket väl förtrogen med måste det i så fall ha rört sig om ett omedvetet rent felslut eller felräkning.
Denna typ av misstag inträffar dessvärre vid enstaka tillfällen bland den mängd ordinationer som en allmänläkare utfärdar. I gynnsamma fall upptäcker apoteket eller patienten läkarens lapsus så att det snabbt kan rättas till, menade familjeläkaren.
Han mindes inte den kontakt som patienten angav för den 14 maj 2004. Eftersom han känner patienten väl borde han minnas om hon varit på besök och borde i så fall ha reagerat på den symtompresentation hon angav i anmälan.
Å andra sidan befann sig hela mottagningen och inte minst han själv under en extrem stress vid tiden före den påtvingade nedläggningen. Landstingsbeslutet i sig inverkade menligt på hans koncentrationsförmåga, hävdade familjeläkaren.
Han menade att den dos Levaxin han förskrev per dag ligger inom ett vanligt terapeutiskt dosintervall. Därför kunde det finnas en tveksamhet om hur stor del av patientens symtom som kunde tillskrivas en för hög dos Levaxin, vad som kunde vara en biverkan av Simvastatin och vad som kunde ha annan orsak.
I ett tilläggsyttrande berättade familjeläkaren att han vid en genomgång av tidboken inte fann någon anteckning om att patienten varit på läkarbesök eller haft en telefontid den 14 maj 2004. Däremot fanns en notering i tidboken att patienten via en sjuksköterska begärt ett recept på Zocord (Simvastatin), och det är markerat att han utfärdat det önskade receptet (e-recept till apoteket).
Mot denna bakgrund bedömde han det som osannolikt att han och patienten skulle ha haft en personlig kontakt den 14 maj. Han hade därför inte haft möjlighet att värdera de symtom som patienten angav i sin anmälan.


Bedömning och beslut
Familjeläkaren har felaktigt ordinerat patienten en för hög dos Levaxin, 0,125 mg 1 tablett dagligen i stället för 0,1 mg varannan dag och 0,05 mg varannan dag.
Detta är en avsevärd dosökning. Härigenom har han av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter i yrkesutövningen och får en varning, slår Ansvarsnämnden fast.
Om anmälan även avsåg att familjeläkaren ordinerade Simvastatin kunde han inte kritiseras för det. ·