Den 57-åriga kvinnan föll i sitt hem och sökte den 24 maj vid ett sjukhus på grund av näsblödning och ångest. Näsan konstaterades vara devierad åt höger.
Den 9 juni sökte hon vid vårdcentralen på grund av näsdeviationen. Hon remitterades till sjukhuset, där hon blev undersökt den 23 juni. Ytternäsan devierade då kraftigt åt höger och man konstaterade en näsfraktur. Hon remitterades till ett universitetssjukhus för operation.
Kvinnan anmälde distriktsläkaren för felbehandling vid besöket den 24 maj.
Sedan hon hade svimmat ock kräkts flera gånger fördes hon på natten med ambulans till sjukhuset, berättade hon. Distriktsläkaren tog blodtryck och tittade i en näshåla. Hjärta och lungor undersöktes inte. Inte heller gjordes någon röntgenundersökning. Hon fick spotta blod hela tiden. Läkaren bedömde att hon inte kunde ha ådragit sig hjärnskakning och förklarade att hon kunde återvända hem.
Hon hade sedan svår värk och uppsökte efter en tid sin vårdcentral. Man ordnade med röntgen, som visade att hela näsan var krossad och hon remitterades till operation.
Ansvarsnämnden läste patientens journaler och tog in yttrande av läkaren, som bestred att hon gjort fel.
Hon var akutläkare den natt patienten kom in med ambulans ca kl 03.30 på grund av näsblödning och oro. Patienten uppgav att hon varit uppe på natten och ramlat och slagit i näsan och att hon kände sig orolig och därför ville ha lugnande medicin. Patienten berättade att hon hade besvär med nerverna och stod på lugnande medicin samt hade regelbunden kontakt med vårdcentralen.
Vid undersökning av näsan med spekulum fann hon ingen pågående blödning. Hon observerade att näsan devierat något åt höger. Näsryggen var svullen och det fanns ett ytligt sår som tejpats. Hon undersökte hjärta och lungor samt tog blodtrycket och fann normala förhållanden.
Eftersom patienten kände sig orolig och ville ha lugnande medicin ordinerade hon supp Stesolid 10 mg samt observation. Patienten mådde sedan bättre och återvände hem med anhöriga vid kl 05.15, uppgav distriktsläkaren.
Under tiden hon träffade patienten fanns ingen blödning från näsan och hon fick ingen information om att det skulle ha börjat blöda senare.
Distriktsläkaren misstänkte ingen skelettskada på näsan men informerade patienten om att det kunde vara svårbedömt då näsan var svullen och att hon skulle söka igen om besvären kvarstod. Vid trauma mot näsan där skelettskada inte misstänks ger hon alltid dessa råd, framhöll distriktsläkaren.
Bedömning och beslut
Eftersom patienten hade varit med om ett relativt kraftigt våld mot näsan och den devierade, borde distriktsläkaren ha misstänkt en fraktur och ordnat med röntgenundersökning, anser Ansvarsnämnden och varnar henne. •
