En 61-årig kvinna hade sökt på en vårdcentral på grund av en växande hudförändring. Den opererades bort och skickades till ett laboratorieföretag för analys. Patologen granskade preparatet och ställde i ett utlåtande diagnosen godartat junction nevus.
Vid kontroll på vårdcentralen cirka ett år senare fann man en tillväxt i operationsärret vilket föranledde en ny operation. Denna gång skickades preparatet till ett laboratorium vid ett uiversitetssjukhus för mikroskopisk undersökning.
Återfall i malignt melanom
Den läkare som då granskade preparatet bedömde att förändringen var ett lokalt återfall av malignt melanom.
Vid en eftergranskning av ursprungspreparatet fann man att även det var ett malignt melanom.
Fallet anmäldes enligt Lex Maria till Socialstyrelsen som i sin tur anmälde det vidare till Ansvarsnämnden.
Socialstyrelsen åberopade ett utlåtande av sitt vetenskapliga råd i patologi, Christer Sundström.
Denne konstaterade att mikroskopisk granskning visade en melanocytär förändring med både intraepidermal och intradermal komponent bestående av nästen av melanocytära celler med hyperkromatiska kärnor och varierande, ganska grov melaninpigmentering i cytoplasman. Mitoser sågs. Någon nevuskomponent förelåg inte.
Den korrekta diagnosen var malignt melanom. Diagnosen junction nevus var oriktig.
Försvårande omständigheter
Omständigheter som kan ha försvårat bedömningen är möjligen att de aktuella snitten från förändringen är av undermålig kvalitet och att den cytologiska bilden är ovanligt beskedlig för att representera ett malignt melanom, menade Christer Sundström, som framhöll att preparatet hade bedömts tillsammans med hudpatologiexpert.
Socialstyrelsen uppgav att man i likhet med Christer Sundström ansåg att patologen på grund av bristande noggrannhet vid sin granskning av vävnadsprovet ställt en felaktig diagnos, och att han orsakat en avsevärd fördröjning av diagnostik och behandling av patienten och sannolikt bidragit till en försämrad prognos för henne.
Han hade därmed inte utfört sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
»Uppenbart ett malignt melanom«
I Lex Maria-utredningen uppgav patologen att han, sedan han eftergranskat snitten från det ursprungliga hudresektatet, insett att det rörde sig om en atypisk melanocytär förändring och inte ett benignt nevus såsom ursprungligen uppgavs.
Som förmildrande omständighet kunde möjligen anges att bedömningen försvårades av artefaktmässig fragmentering av preparatet och att det förelåg en påtaglig kronisk inflammation med regressiva förändringar. I nu nedsnittat material och med facit i hand är det dock uppenbart att det rört sig om ett malignt melanom, tillstod patologen.
Han berättade att fallet hade demonstrerats för samtliga patologkollegor på hans sjukhus och att kriterierna för atypiska melanocytära förändringar diskuterats.
För att undvika framtida misstag har de kommit överens om att alla nevus med avvikande bild fortsättningsvis ska snittas ner och även visas för övriga kollegor.
Om det finns oenighet inom gruppen skickas fallet för extern konsultation. Denna instruktion kommer att dokumenteras i kvalitetssystemet och gälla samtliga patologenheter inom företaget.
Ansvarsnämnden läste Socialstyrelsens utredning. Patologen valde att inte yttra sig till nämnden.
Bedömning och beslut
Ansvarsnämnden finner att patologen, på det sätt som Socialstyrelsen redovisat i sin anmälan, vid sin granskning av vävnadsprovet av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter i yrkesutövningen. Felet är varken ringa eller ursäktligt och renderar honom en varning. ·
