Den 41-årige mannen hade under sommaren i fjol vistats i östra USA, bland annat i New Jersey och New York. Han hade blivit mycket myggbiten, vilket medfört kraftiga reaktioner.
Den 25 juli, dagen efter hemkomsten, insjuknade han med hög feber, huvud- och nacksmärtor samt värk i leder och muskler.
Den 1 augusti uppsökte han vårdcentralen, där provtagning visade hållpunkter för urinvägsinfektion, men han hade inga subjektiva symtom på någon sådan åkomma. Kliniskt noterades multipla och stora rodnader på bröst och bål och han remitterades till infektionskliniken vid länssjukhuset.


Kunde skrivas ut
Mannen lades in för observation och man misstänkte initialt att han drabbats av West Nile-feber, en virusinfektion som förekommer där han vistats under semestern.
Han hade dock förhöjt antal vita blodkroppar i blodet och CRP var relativt kraftigt förhöjt, vilket i stället talade för att sjukdomen orsakades av bakterier. Den 2 augusti ställde en ST-läkare diagnosen virusinfektion och utslag samt bedömde att patienten kunde skrivas ut.
Vid telefonkontakt med ST-läkaren samma vecka berättade patienten att han alltjämt var mycket sjuk, och han framförde misstankar om Lyme-sjuka som förekommer i de områden där han nyligen vistats.


Fortsatta smärtor i leder och muskler
Vid återbesök den 18 augusti hade han kvarstående smärtor i muskler och leder. Dessutom hade hans högra tumled svullnat.
Efter undersökningen diskuterade ST-läkaren tillståndet med en kollega och patienten ordinerades kortisonmedicinering på grund av misstankar om någon inflammatorisk sjukdom. Man ombesörjde även utvidgad analys av prov avseende rickettsios-sjukdomar, vilket också kunde avfärdas.
Den 28 augusti drabbades patienten av yrsel och kraftigt tryck över bröstet. På sjukhus konstaterades hinder i hjärtats retledningssystem. Han drabbades av kramper och hjärtstillestånd som snabbt kunde hävas, men det blev nödvändigt att operera in en pacemaker. Då kompletterades utredningen med borreliaprov, som utföll positivt och patienten ordinerades adekvat antibiotika.
Patienten anmälde ST-läkaren. Ansvarsnämnden tog in patientens journal och ett yttrande från ST-läkaren, som inte ansåg att hon gjort något fel.
Hon berättade alla klinikens läkare deltog den 2 augusti i diskussionen kring vilka sjukdomar med koppling till patientens USA-resa som kunde ha betydelse. Borrelia nämndes redan här men ansågs inte trolig på grund av den atypiska symtomatologin.
När hon träffade patienten på ronden tog hon en ny reseanamnes och frågade även om fästingbett. Patienten hade inte noterat något sådant och hade vistats i städer i områden av USA där Lyme-sjuka är vanlig. Men vad ST-läkaren kunde minnas hade han inte varit ute i naturen utanför staden/städerna.
Patientens allmäntillstånd var tämligen gott och någon neurologisk påverkan sågs inte. Han var på morgonen feberfri. Många provsvar inväntades.


»Borrelia diskuterades igen«
ST-läkaren kontaktade SMI dit de skickat virusserologin för att diskutera om de kände till andra amerikanska viroser för vilka man kunde ta prov. Rocky Mountain spotted fever, en fästingburen bakterieinfektion (rickettsios), diskuterades och analys beställdes. Borrelia diskuterades än en gång.
De beslöt att patienten kunde åka hem med planerad uppföljning på mottagningen. Vid en avtalad telefonkontakt rapporterade patienten att kände sig mycket trött.
Patienten frågade om det inte kunde vara borrelia, men eftersom läkarna tänkt på detta gemensamt på kliniken flera gånger svarade ST-läkaren att symtomen inte var typiska för detta.
De första serologierna var negativa, svar kom den 8 augusti men uppföljningsprov var planerat till återbesöket.
Inför återbesöket gjorde ST-läkaren ett flertal databassökningar på symtomkonstellationen patienten uppvisat och platserna han besökt, uppgav hon.


Mådde inte bättre
Vid återbesöket blev ST-läkaren bekymrad över att patienten inte mådde bättre. Han hade feber och ont i kroppen. Han hade dessutom ledvärk och svullnad av tumleden. CRP-värdet hade halverats men han var inte bättre.
Hon kontaktade åter läkaren som sett honom initialt. Misstanken om immunologisk, reaktiv sjukdom stärktes och på rekommendation sattes kortison in och utredning avseende systemsjukdom inleddes.
ST-läkaren berättade att hon i början av september först fick veta att patienten vårdades på medicinkliniken för myokardit och senare att han fått hjärtstillestånd och att diagnosen borreliakardit hade ställts.


Borde misstänkt Lyme-sjuka
Patientens symtom var förenliga med många sjukdomar, bland annat Lyme-sjuka, konstaterar Ansvarsnämnden.
Med hänsyn till de kliniska symtomen är det förvånande att man inte ombesörjde borreliaserologi i ett tidigare skede. Eftersom det dessutom var känt att patienten nyligen utsatts för otaliga myggbett, vilket bör föranleda misstankar om fästingbett trots att patienten inte kan erinra sig något sådant, var sådan analys särskilt motiverad.
Därtill påtalade patienten själv att besvären kunde orsakas av Lyme-sjuka samt förmedlade till och med skriftlig information om sjukdomen.
Först sedan han drabbats av hjärtstillestånd ombesörjdes sådan borreliaserologi, som bekräftade patientens misstankar, kritiserar Ansvarsnämnden.
Av utredningen framgår att ST-läkaren rimligen borde ha fattat misstankar om Lyme-sjuka redan med anledning av patientens kliniska symtom, i synnerhet om hon tagit del av det skriftliga material han själv förmedlat.
Hon borde under alla omständigheter ha ombesörjt borreliaserologi, åtminstone i samband med återbesöket den 18 augusti.
Med hänsyn till att ST-läkaren på ett engagerat vis försökt finna orsaken till patientens sjukdom och vid ett flertal tillfällen konsulterat erfarna kollegor, finner Ansvarsnämnden att disciplinpåföljden kan stanna vid en erinran.