Kvinnan kom till kliniken den 28 augusti 2002 och ville att lårens insidor skulle fettsugas. Hon hade tidigare genomgått fettsugning av buk, rygg, ytterlår, knän och lårens insidor.
Hon undersöktes av plastikkirurgen, som noterade medialt kraftiga lår, lumbala fettansamlingar på ryggen och nedom skulderbladen.
Han föreslog i första hand fettsugning på lårens fram- och insidor samt knäna och att samtidigt »göra ryggen högt och lågt«. Han avrådde från åtgärd på buken och uppmanade patienten att försöka gå ned i vikt.
Den 14 januari 2003 gjordes fettsugning av underkroppen, och man avlägsnade 3,6 liter fett från patientens lår och höfter samt upp mot bh-linjen.
Vid en ny operation den 13 mars avlägsnades ytterligare drygt 4 liter fett, liksom den 30 maj då hennes rygg och mage fett
sögs.
Den 1 oktober utförde plastikkirurgen fettsugning av armarna cirkulärt från händerna upp till armhålan samt under hakan, totalt avlägsnades 2,2 liter fett och 100 ml från hakan.
Patienten återkom till mottagningen den 13 januari 2004 med önskemål om fettsugning av stussen och ryggen samt korrektion av gropighet på lårens framsidor, som då utfördes.
Plastikkirurgen bedömde att hennes volym var stor och hudens elasticitet god. Han antecknade i journalen att »man kan göra mer än man skulle kunna tro«.
Den 25 februari genomgick patienten ytterligare fettsugning av höfter, lår och vader, totalt 2,9 liter fett.
Omfattande vävnadsskador
På kvällen den 28 februari drabbades hon av plötslig dyspné och förlorade medvetandet. Hon fördes med ambulans till sjukhus där hon vid ankomsten drabbades av cirkulationsstillestånd. Man inledde hjärt- och lungräddning och lyckades återskapa cirkulationen, men hon avled nästa morgon.
Vid obduktionen konstaterades omfattande vävnadsskador i lever, hjärna, njurar och hjärta som en följd av lungembolism på grund av blodproppar i benen. Dödsfallet bedömdes stå i samband med fettsugningen.
Kvinnans mor och syster anmälde tre läkare, bland annat plastikkirurgen, som vi håller oss till. I anmälan heter det »… avled efter ett flertal ingrepp, som inte gjordes med tillräckligt intervall. Den korta tid som förflöt mellan operationerna medförde att påfrestningen blev alltför stor …«.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och yttrande från de anmälda.
Plastikkirurgen berättade att han ansåg att patientens önskemål och förväntningar var rimliga och att det inte förelåg några medicinska hinder för fettsugning.
»Inte tillrådligt«
Patienten ville initialt ha fettsugning av lår och bål. Att vid ett enda operationstillfälle utföra det ansågs emellertid inte tillrådligt då framför allt de fettmängder som skulle avlägsnas var för stora – det skulle kunna öka risken för postoperativa komplikationer. Mindre ingrepp med fokus på ett område i taget var att föredra, menade plastikkirurgen.
Vid det sista besöket hos plastikkirurgen den 25 februari, uppgav denne, var patienten som alltid positiv och förväntansfull. Inför ingreppet utfrågades och undersöktes hon noggrant.
Några sjukdomssymtom kände hon inte, och hennes fysikaliska status var gott.
Då tidigare operationer gått utmärkt och patienten var angelägen och samtidigt frisk fann han inga hinder för att gå vidare med operationen av hennes rygg.
Han hade själv gång efter gång gått igenom hela händelseförloppet, från sitt första möte med patienten till hennes bortgång. Han ansåg inte att de medicinska rutinerna brustit.
Det bör påpekas att några allmänt vedertagna rekommendationer om hur långa intervallen bör vara mellan upprepade fettsugningar inte finns i Sverige. Några sådana rekommendationer finns så vitt vi vet inte heller internationellt, framhöll plastikkirurgen.
Frekvensen anmärkningsvärd
Ansvarsnämnden tog in ett yttrande från vetenskapliga rådet i plastikkirurgi, Hans Holmström, och vetenskapliga rådet i kärlkirurgi, David Bergqvist, vilka båda avgav långa utlåtanden. Här håller vi oss till den förstnämnde.
Han framhöll i mycket kort sammanfattning att den viktigaste frågan var huruvida fettsugningarna utförts korrekt och med en acceptabel frekvens. Operationsanteckningarna är något knapphändiga, men fettsugningar i sig är ett rutiningrepp, och han tyckte sig utläsa från handlingarna att fettsugningarna utförts på ett helt korrekt sätt av en välutbildad plastikkirurg.
Frekvensen av fettsugningarna är dock anmärkningsvärd. Det kan inte anses överensstämma med beprövad erfarenhet att utföra stora fettsugningar så tätt med den ökade risk för tromboembolisk sjukdom detta medför. Man borde också ha varit mer uppmärksam på sådana symtom inför den sista operationen, kritiserade Hans Holmström.
Bedömning och beslut
Ansvarsnämnden konstaterar att ingenting tyder på annat än att plastikkirurgen utfört ingreppen med korrekt teknik.
De många och omfattande operationerna har emellertid utförts med alltför kort intervall, i synnerhet med hänsyn till att det i patientjournalen dokumenterats att patienten haft besvär från benen.
Plastikkirurgen får en varning.
