Den 24-årige patienten berättade att han den 25 februari drabbades av mycket kraftiga magsmärtor. Han undersöktes på sjukhus av AT-läkaren, som bedömde att han sannolikt hade förstoppning.
Nästa dag sökte han vårdcentralen där en läkare ansåg att förstoppning inte kunde förklara magsmärtorna. Han remitterades till sjukhuset där en buköversikt visade ett hål i tolvfingertarmen. Han opererades akut.
Patienten anmälde AT-läkaren för diagnosfelet och kirurgen för att denne som ansvarig överläkare per telefon samtyckte till handläggningen utan att själv undersöka honom.


»Magsår osannolikt«
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande av de anmälda.
AT-läkaren uppgav sammanfattningsvis att patientens ålder samt smärtlokalisationen och att han inte haft några symtom som talade för magsår eller magkatarr tidigare, motsade magsår som sannolik orsak till buksmärtorna. Patienten angav själv att smärtorna minskade efter lavemang. Det fanns således ingen anledning att göra en akut buköversikt.
AT-läkaren uppgav också att han hade pratat med sin bakjour, kirurgen. Tillsammans beslutade de att patienten kunde åka hem och försöka med lavemang. Han bestred anmälan.


»Inget skäl att titta på patienten«
Kirurgen berättade att han den 25 februari var intermediärjour. Rutinen på sjukhuset är att AT-läkare inte får skicka hem patienter utan att ha varit i kontakt med intermediärjouren. En sådan kontakt skedde även vid detta tillfälle.
Enligt den rapport som AT-läkaren gav honom hade mannen tidigare haft obstipationsproblem. Patienten var generellt öm i magen men hade ingen peritonitretning.
Patienten hade på akutmottagningen fått laxering med god effekt och kände sig enligt AT-läkaren återställd. Det fanns därför inget som helst skäl för honom att titta på patienten, ansåg kirurgen. Patienten fick åka hem med uppmaning att söka ånyo om besvären återkom.
Kirurgen bestred att han gjort fel.


Ovan vid bukbedömningar
Ansvarsnämnden konstaterar att AT-läkaren fann smärtpåverkan och ömhet i hela buken. I ändtarmen fanns ingen avföring och prov visade normala resultat.
AT-läkaren bedömde att förstoppning kunde ha orsakat symtomen och ordinerade därför lavemang. Han tog sedan kontakt med kirurgen och redogjorde för situationen och fick rådet att sända hem patienten med laxermedel.
Patienten återkom akut dagen därpå. Snabbsänkan var kraftigt förhöjd, buken sämre och en akut röntgen visade fri gas, ett tecken på läckage från tarm eller magsäck ut i bukhålan. Han opererades akut för ett brustet sår vid nedre magmunnen.
Det är ovanligt att förstoppning ger så svåra buksmärtor som de patienten uppvisade den 25 februari, då dessutom hans ändtarm var tom. AT-läkaren gjorde således en grav felbedömning, även om han i viss mån missleddes av att insjuknandet inte var riktigt typiskt och att blodproven var normala.
Som AT-läkare var han ovan vid bukbedömningar och i enlighet med sjukhusets rutiner rådfrågade han den mer erfarne kirurgen. Därför frias AT-läkaren.


Borde själv undersökt patienten
I journalen har AT-läkaren dokumenterat påtagliga symtom och undersökningsfynd, som tyder på möjligheten av allvarlig akut sjukdom.
Även om AT-läkaren själv underskattade allvaret i detta, borde kirurgen, som rimligen varit medveten om AT-läkarens bristande erfarenhet, personligen ha undersökt patienten eller i vart fall genom motfrågor ytterligare ha försökt klarlägga situationen. Kirurgen får en erinran, beslutar Ansvarsnämnden.