I det första fallet skulle en 45-årig man opereras på nivån L4–L5 men ingreppet gjordes i stället på nivån L3–L4. Felet bekräftades vid ett återbesök tre veckor efter operationen.
Patienten anmälde ortopeden. Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande från ortopeden, som tillstod att han gjort fel.
Han berättade att i enlighet med den rutin han tillämpar förbereddes operationen med röntgengenomlysning av ryggen med patienten sövd och i operationsläge, böneläge.
Nivåindikation utfördes, vilket innebär att en lång nålspets sticks in i ryggen cirka 1 1Ú2 cm vid sidan om taggutskotten tills den stöter emot ledutskott/kotbåge och placeras så att den hamnar rakt över den disk som skall opereras. När den placerats i rätt läge deponeras cirka 0,1 ml vätska med färgämnet metylenblått så att man får en blåfärgning av området, som är ungefär en kvadratcentimeter stort.
Sedan steriltvättas patienten och operationen genomförs. Vid friläggningen av operationsområdet kan man då kontrollera rätt nivå genom att man ser det blåfärgade området.
Reoperation planeras
Här opererades inte den planerade nivån L4-L5, utan nivån ovanför, L3-L4, trots att ovan beskrivna procedur hade genomförts. Misstanken att något var fel uppstod vid ett extra återbesök och bekräftades med den röntgenundersökning som då utfördes akut. Skriftlig anmälan har gjorts till klinikens verksamhetschef.
Efter kompletterande MR-undersökning planeras reoperation på rätt nivå.
Syftet med den rutin han tillämpar är att undvika det som inträffat i detta fall. Den förklaring, han kunde tänka sig till det inträffade var att han vid den preoperativa genomlysningen markerat fel nivå.
Ansvarsnämnden konstaterar att ortopeden opererade patienten på fel nivå, L3-L4 i stället för L4-L5, där han inte fann något diskbråck och tolkade detta som att bråcket krympt. Ortopeden får en varning.
»Diskbråcket hade minskat«
I det andra fallet skulle en 49-årig man i november 2003 opereras för diskbråck i nivån L5–S1. Operatör var neurokirurgen, som identifierade nivån med manuell palpation och röntgengenomlysning.
Vid operationen fann han inget klart diskbråck och tolkade detta som att diskbråcket minskat sedan datortomografiundersökningen, som utförts fem månader tidigare.
Magnetkameraundersökning vid ett annat sjukhus visade i mars 2005 diskbråck i nivån L5–S1 och patienten opererades på nytt på en ortopedisk klinik.
Vid operationen konstaterades att han inte tidigare opererats på nivån L5–S1, men att det fanns ärrvävnad på nivån L4–L5.
Patienten anmälde neurokirurgen som gjorde den första operationen. Ansvarsnämnden läste hans journal och hämtade in yttrande av neurokirurgen.
Genomfördes på gängse sätt
Av tillgängliga uppgifter framgår att operationen tycks vara utförd på nivå L4–L5 istället för avsedd nivå L5-S1, tillstod neurokirurgen.
Han ansåg att operationen genomfördes helt enligt gängse säkerhetsrutiner, där han också under operationen utnyttjade röntgenindikering för att nå rätt nivå.
Vid operationen fann han inte något rejält diskbråck utan enbart lätta adherenser och en buktande disk. Ett sådant operationsfynd ses av och till då röntgenutredningen ligger ett antal månader tillbaka i tiden. Hos den aktuella patienten hade DT-utredning gjorts i juni och operationen utfördes i november.
Eftersom vissa diskbråck har en tendens att skrumpna, var det inte helt förvånande att det vid operationen i november inte gick att återfinna det diskbråck som beskrevs på DT-bilderna från juni månad, menade neurokirurgen.
Bedömning och beslut
Patienten skulle genomgå en diskbråcksoperation i nivån L5-S1 på ryggkirurgisk klinik.
Operationen var indicerad men operatören, som identifierade nivån med manuell palpation och röntgengenomlysning, fann inget klart diskbråck. Han tolkade detta som att diskbråcket minskat sedan datortomografiundersökningen fem månader tidigare.
Det har emellertid senare visat sig att han opererat patienten på fel nivå, L4–L5 i stället för L5–S1.
Patienten har således fått genomgå en onödig operation, konstaterar Ansvarsnämnden och ger operatören en varning.