Flickan föddes den 12 april. Hon undersöktes samma dag av en barnmedicinare A och den 16 april av barnmedicinare B. Varken A eller B kunde känna femoralispulsar. Efter en ny undersökning på kvällen den 16 april konstaterades att flickan hade en förträngning av kroppspulsådern. Flickans mor anmälde A och B.
Ansvarsnämnden läste flickans journal och yttrande av de anmälda, som bestred att de gjort fel. A frias varför vi bara redovisar den friande motiveringen längre ner i artikeln.
B bifogade barn- och ungdomsklinikens PM om tidig hemgång efter förlossning och omhändertagande av barn med blåsljud och misstänkt hjärtfel på BB.
B berättade att han vid sin undersökning noterade att flickan inte längre var febril, vilket hon hade varit i hemmet. I status noterade han inget avvikande mer än att han hade svårt att känna några säkra femoralispulsationer.
Hans tolkning var att barnet hade haft hög temperatur på grund av att det legat för varmt och att temperaturen hade normaliserats. I hans bedömning visade barnet inte några andra tecken på bakomliggande sjukdom.
Flickan återkom efter cirka ett halvt dygn. Hon var blek och andningspåverkad. Vidare utredning visade coarctatio av aortan. Hon fördes till specialistvård på ett universitetssjukhus.


Livshotande tillstånd
Varje år föds mellan 25 och 30 barn med förträngd kroppspulsåder i Sverige, konstaterar Ansvarsnämnden. Förträngningen sitter oftast före ductus arteriosus.
Vid en svårare förträngning försörjs den nedre kroppshalvan nästan helt med blod via denna ductus. När ductus normalt sluts under den första levnadsveckan blir således blodtillförseln till nedre kroppshalvan kraftigt reducerad och ett livshotande tillstånd uppkommer.
Förträngning av kroppspulsådern är den vanligaste hjärt–kärlmissbildningen som ger hjärtsvikt under den första levnadsveckan.
För att tidigt upptäcka denna sällsynta missbildning undersöks nyfödda barn genom att man försöker känna femoralispulsen i barnets ljumskar.
Rutinmässigt skall minst två undersökningar göras, en det första levnadsdygnet och en i samband med provtagning för PKU vid tre till fem dygns ålder. Det är dock inte alltid lätt att känna femoralispulsarna på ett nyfött barn – det krävs att barnet är lugnt och avslappnat.
Vid den screeningverksamhet som sker på BB-avdelningar är förutsättningarna för att känna femoralispulsarna inte alltid de bästa.
Om den undersökande läkaren trots goda förhållanden inte känner pulsarna bör barnet remitteras för ultraljudsundersökning. Det bör göras oberoende av om man hör blåsljud eller inte när man lyssnar över barnets bröstkorg.
Det framgår inte av utredningen hur förutsättningarna var vid undersökningarna av flickans femoralispulsar den 12 och 16 april.


Båda följde klinikens PM
Flickan var sju timmar gammal när hon undersöktes av A (screening). A följde barn- och ungdomsklinikens PM om tidig hemgång efter förlossning och omhändertagande av barn med blåsljud och misstänkt hjärtfel. Hon skall därför inte kritiseras för att hon inte lyckades att diagnostisera flickans hjärtsjukdom.
Vid undersökningen den 16 april uppgav modern att dottern haft feber i hemmet och kändes varm.
B:s undersökning av flickan var således ingen screeningundersökning. B har uppgett att flickan inte visade tecken på bakomliggande sjukdom, men att han hade svårt att känna några säkra femoralispulsationer.
Det framgår inte av utredningen hur väl flickans bröstkorg avlyssnades.
B, som följt klinikens PM för omhändertagande av barn med blåsljud och misstänkt hjärtfel, borde ha ombesörjt att fyndet av de icke palpabla femoralispulsarna vid den första konsultationen utreddes vidare eftersom det var det enda fynd som då hade konstaterats.
Han får en erinran.