Den 20-årige mannen blev i ett bråk på en festplats slagen i huvudet med en stol och fick en blödande sårskada. En person ringde SOS Alarm, och larmoperatör 1 kontaktade en sjuksköterska vid akutkliniken som fungerade som högre medicinsk kompetens.
Sjuksköterskan bedömde att en ambulanstransport inte behövdes och beslutade att man skulle kontakta mannens föräldrar för skjuts till lasarettet.
Efter cirka en halvtimme fick SOS Alarm ett nytt telefonsamtal från festplatsen. Larmoperatör 2 fick veta att man hade fått tag på föräldrarna och att de skulle skjutsa sonen. Bedömningen att det inte var nödvändigt med ambulanstransport stod kvar. Föräldrarna körde sonen till lasarettet där han undersöktes av underläkaren. Han hade 1,85 promille alkohol i utandningsluften.


Hade fraktur och blödning
Patienten förnekade, enligt underläkarens journalanteckning, att han varit medvetslös. Underläkaren sydde såret och bedömde därefter att patienten kunde åka hem. Hemma blev denne slö och illamående. Han återkom till lasarettet där en röntgenundersökning visade en fraktur på skallbenet och en blödning utanför hårda hjärnhinnan. Han fördes till neurokirurgiska kliniken vid ett universitetssjukhus och opererades med gott resultat.
Patienten anmälde ansvarig personal vid SOS Alarm för utebliven utryckning och på akutmottagningen vid lasarettet för att han inte röntgenundersöktes vid det första besöket där.
Ansvarsnämnden läste mannens journal samt dokumentation från SOS Alarm. Nämnden tog in yttranden från två larmoperatörer, sjuksköterskan samt underläkaren, som alla motsatte sig anmälan. Alla utom underläkaren frias varför vi lämnar deras argument.
Underläkaren berättade att han som kirurgjour tog emot mannen, som var berusad med 1,85 promille i utandningsluft men inte medvetandepåverkad. Inga tecken på hjärnskakning framkom i sjukhistorien – ingen avsvimning eller minnesförlust. Enligt föräldrarna hade deras son gått omkring på festplatsen blödande från ett sår ovanför vänster öra när de hämtade honom.
Underläkaren fann en sårskada som av trubbigt våld direkt ovanför vänster öra, vilken åtgärdades. Patienten svarade kortfattat men adekvat på frågor och sade själv spontant att han inte varit avsvimmad.
När patienten lämnade akutmottagningen med sina föräldrar överlämnade underläkaren ett informationsblad om mobiliseringsråd och vaksamhet efter slag mot skallen. Han informerade också muntligt om huvuddragen i informationsbladet.
Föräldrarna återkom med sin son till akutmottagningen ett drygt dygn senare. Sonen var illamående, hade dålig aptit och var somnolent (RLS 2). Röntgen av skallen visade en epiduralblödning.
Patienten fördes till neurokirurgiska kliniken vid ett universitetssjukhus.
Underläkaren berättade att enligt klinikens rutiner bör man efter våld mot skallen (med medvetandeförlust eller minnesförlust/minneslucka i samband med våldet) antingen lägga in patienten för observation det närmaste dygnet eller beställa en datortomografisk skallröntgen när minst 6 timmar förflutit efter skadan.
Om patienten vid undersökningstillfället är till exempel medvetandepåverkad föranstaltar man om röntgen omgående.


Röntgen görs inte rutinmässigt
Om däremot inga tecken på hjärnskakning finns och patienten mår bra, är det normala att man ger skriftlig och muntlig information om vaksamhet på symtom som kan tyda på en allvarligare skallskada. Men man genomför inte rutinmässigt röntgen – detta bland annat för att inte i onödan utsätta unga individer för röntgenstrålning mot hjärnan. Underläkaren bedömde att ingen hjärnskakning eller allvarligare skada förelåg. Patienten fick därför lämna akutmottagningen med instruktioner till föräldrarna om vaksamhet.
I efterhand kunde man konstatera att hans bedömning var felaktig och att det hade varit bra att genomföra röntgen av skallen, alternativt att lägga in patienten på sjukhuset för observation det närmaste dygnet, ansåg underläkaren.
I efterhand hade han förstått att det fanns en del oklarheter kring vad som egentligen hände och hur patienten mådde direkt efter slaget, vilket inte framkom när han såg patienten första gången utan först vid nästa besök.
Rutinerna på sjukhuset ger utrymme för att patienter som fått ett slag mot skallen, men där symtom på skallskada inte föreligger, kan åka hem med information om att återkomma vid huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar eller andra symtom, framhöll underläkaren.


Bedömningen mycket svår
Ansvarsnämnden menar att det är känt att bedömningen av alkoholpåverkade personer som utsatts för våld mot huvudet kräver stor noggrannhet. Patientens höga berusningsgrad vid den första undersökningen på akutmottagningen gjorde bedömningen mycket svår.
Det framgår av journal och övrig utredning att underläkaren borde ha sett till att patienten observerades tills han nyktrat till eller fått genomgå en datortomografiundersökning. Det senare kunde dock ha varit svårt på grund av patientens berusning.
Underläkarens journalanteckning saknar neurologstatus, vilket innebär att han inte heller kan ha genomfört någon noggrannare neurologisk undersökning.
Han har genom att inte behålla patienten för observation alternativt ordna med en datortomografiundersökning samt sin bristfälliga neurologiska undersökning av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Han får en erinran.