Vi berättade om fallet i Läkartidningen nummer 38/2005.
Ansvarsnämnden konstaterade att pojken drabbats av epilepsi och ordinerats Ergenyl. Normal dosering är 20–40 mg/kg, vilket för pojken innebar en maximal dygnsdos på ca 500 mg. Medicineringen inleds med låg dos som successivt ökas tills biverkningar uppstår eller anfallsfrihet uppnås. Om biverkningar uppstår eller anfallen kvarstår justeras medicineringen på annat sätt.
Det dosökningsschema som barnläkare A upprättade avsåg medicinering med mixtur Ergenyl 60 mg/ml, men av misstag ordinerade han i stället droppar 200 mg/ml. Pojken fick således en tre gånger högre dos än avsett. A varnades.
När sedan B träffade pojken framkom att han förbättrats av medicineringen, men hon informerades senare om att han drabbats av kräkningar.


»Borde kontrollerat ordinationen«
Det kunde föranlett misstankar om läkemedelsbiverkan eller överdosering. Visserligen är det vanligt med kräkningar hos små barn även under andra omständigheter, men B ändrade doseringen. I och med det borde hon också ha kontrollerat ordinationen. B fick en erinran.
Båda barnmedicinarna överklagade Ansvarsnämndens beslut.
A hävdade i länsrätten att den kritiska feldoseringen uppkom när han hade en belastad arbetssituation. Sedan han undersökt pojken hade han påbörjat receptförskrivningen. Han blev avbruten på grund av ett akut ingripande på förlossningen – han var neonataljour.
Han återvände efter 30 minuter och observerade inte att han redan hade skrivit »drp« på receptet utan beräknade mixturen som han vanligen brukar använda.
Några biverkningar av akut eller bestående natur uppkom inte och barnets blodprov påverkades inte alls, hävdade A, som yrkade i första hand att hans varning skulle upphävas och i andra hand att den skulle mildras till en erinran.
B menade att det inte fanns anledning att misstänka att ett helt upptrappningsschema var fel när det dessutom journalförts precis hur mycket pojken skulle få av läkemedlet. Att det var just A, som är mycket erfaren, som gjort ordinationen borde också ytterligare styrka rimligheten i hennes handlande.


»PM minimerar riskerna«
Ingenting i patientens symtombild gav misstanke om överdosering, Dessutom ordinerades uppföljning med koncentrationsprov av läkemedlet.
Vid händelsen fanns inget PM på barnkliniken om vilken typ av valproatpreparat som skulle användas. Ett sådant har sedan skrivits av ansvarig barnneurolog. Riskerna för att något liknande ska hända igen har alltså minimerats.
B framhöll att kliniken hade ett ansvar, vilket är en anledning att inte belasta enskilda läkare med disciplinära påföljder.
Socialstyrelsen menade att pojken trots förväxlingen vid ordinationen hade fått en god och omsorgsfull vård.
Läkemedelsbehandlingen var i huvudsak enligt Fass, även om dosökningen skedde något snabbare än rekommenderat. Uppföljningen, inklusive blodprov, var noggrann. Pojken besvärades av övergående kräkningar men led ingen allvarlig skada. Socialstyrelsen tillstyrkte läkarnas överklaganden.


Påföljden mildrades
Länsrätten bedömde att A av oaktsamhet inte hade fullgjort sina skyldigheter visavi barnet. Mot bakgrund av omständigheterna och Socialstyrelsens yttrande mildrade länsrätten påföljden från varning till erinran.
För B upphävdes disciplinpåföljden eftersom det inte fanns skäl att anse att hon uppsåtligen eller av oaktsamhet hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter, hävdade länsrätten.