En knappt 4-årig pojke kissade på sig under dagtid och därför kontaktade hans mor vårdcentralen där man den 6 mars i år gjorde en urinodling. Den 24 mars meddelade distriktsläkaren familjen att pojken hade tillväxt av bakterier i urinen. Han fick behandling.
Modern anmälde distriktsläkaren. Hon ansåg att svaret borde ha varit klart på tre dagar, inte arton. Ansvarsnämnden läste pojkens journal och tog in yttrande från distriktsläkaren.


Instämde i kritiken
Hon instämde i anmälarens kritik om att det tog för lång tid innan patienten fick besked om det positiva odlingssvaret. Hon pekade på olika orsaker till dröjsmålet.
Rutinerna för bakteriella odlingar från laboratoriet till vårdcentralen var då att svaren skickades per post till vårdcentralen, vilket medförde att de inte säkert kunde ha odlingssvar förrän en vecka efter det att provet lämnats. (Tiden har nyligen kortats till 3–4 dagar tack vare dataöverförda svar).
Hennes avsikt var att erbjuda telefontid för svar under vecka 11 (13–17 mars). Hon bokar som regel telefonuppföljningar själv i sin tidbok. Men denna fanns inte inlagd, varför hon skrev till undersköterskan för att få hjälp. Tyvärr skrev hon både till undersköterskan och i journalanteckning vecka 12, vilket föranledde telefontid först den 24 mars.


»Orolig och stressande arbetsmiljö«
Eftersom distriktsläkaren visste att en snar telefonuppföljning var planerad, sökte hon inte dessförinnan efter odlingssvaret, uppgav hon.
Om telefonuppföljning skett som avsett den vecka odlingssvaret kunde väntas, hade föräldrarna blivit uppringda 7–11 dagar tidigare, hävdade distriktsläkaren.
Orsaken att hon uppgav en vecka senare till undersköterskan kunde hon inte hitta i något annat än en kraftig tidspress på vårdcentralen, som saknar drygt 3 av 8 specialister i allmänmedicin och där vakanserna fylls med icke distriktsläkarbehöriga vikarier och täta läkarbyten av hyrläkare.
Situationen ger en orolig och stressande arbetsmiljö som kan förklara fel av den här typen, framhöll distriktsläkaren.
Den 7 april pratade hon med pojkens mor, som berättade att sonen var symtomfri. Han visade inte några tecken på komplikationer efter sin urinvägsinfektion.
Distriktsläkaren tillstod att tiden mellan provsvar och att föräldrarna informerades blev 7–11 dagar för lång på grund av en av misstag senarelagd telefonuppföljning. Hon hoppades att felet kunde anses som ringa eftersom »någon patientskada inte synes ha skett«.


»Inte acceptabel«
Ansvarsnämnden konstaterar att resultatet av den gjorda undersökningen meddelades arton dagar efter det att urinodlingen hade gjorts. Hanteringen av provsvaret kan inte bedömas vara acceptabel. Inkommande provsvar bör ses igenom dagligen. De kan inte ligga utan bedömning, även om en telefontid är inplanerad efter en vecka.
Oavsett om en del av dröjsmålet kan förklaras av de gällande rutinerna för provsvar, har varje remitterande läkare ett eget ansvar för att svar lämnas så snart det är möjligt.
Distriktsläkaren kritiseras för sin handläggning, men bristen är inte tillräcklig grund för disciplinpåföljd, anser Ansvarsnämnden.