En 75-årig kvinna kontrollerades för hjärtbesvär. Den 26 november uppgav hon vid ett besök hos husläkaren att hon blött från tarmen av och till. Hon hade därför slutat med Trombyl. Vid undersökningen fann husläkaren en liten förändring i tarmen. Den tolkades vid palpation som en hemorrojd, och läkaren gav ett lugnande besked.
Patienten uppgav vid återbesök två månader senare att problemen kvarstod. Även denna gång kände distriktsläkaren en liten förändring i tarmen. Han ställde åter diagnosen hemorrojd.
Åtta månader senare konstaterades att patienten hade en stor rektalcancer. Hon anmälde husläkaren.
Ansvarsnämnden tog in patientjournalen och yttrande av husläkaren, som bestred att han gjort fel.
Han hade träffat patienten tidigare för hjärtkontroll. Hon kunde inte svenska, varför dottern var med och tolkade.
Patienten hade en återbesökstid den 25 november för en ny hjärtkontroll. Hon uteblev från besöket. Dagen efter kom hon med dottern till mottagningen utan att ha beställt tid. Trots tidsbrist tog husläkaren emot henne.
De berättade att kvinnan haft näsblödning och även ljust blod på papperet i samband med toalettbesök. De trodde att det berodde på Trombyl, varför patienten slutat med den medicinen. Därefter hade blödningarna helt avstannat. Vid en undersökning per rectum fann husläkaren en liten hemorrojd och normalfärgad feces på handsken.
Inget patologiskt kunde palperas. Ingen pågående blödning sågs, uppgav husläkaren.
Patienten fick behandling för sin hemorrojd och uppmanades höra av sig om besvären återkom. En ny tid bokades två månader senare för kontroll av hemorrojden. Vid detta besök framkom att patienten inte hade haft några besvär från tarmen efter läkarbesöket i november. Dock hade dottern varit bortrest under en vecka, och patienten hade varit ensam i hemmet. Hon hade under denna vecka inte ätit och druckit som hon borde. Hon hade heller inte tagit sina mediciner och inte använt salvan för sin hemorrojd.
När dottern kom hem uppgav patienten att hon återigen sett blod på toalettpapperet när hon torkade sig. Veckan före läkarbesöket hade patienten åter börjat dricka och äta ordentligt. Hon hade återupptagit behandlingen med Scheriproct och uppgav att tarmen fungerade bra. Hon hade inte noterat någon blödning.


»Inget malignt i tarmen«
De hade egentligen tänkt avboka tiden eftersom patienten mådde bra. Vid undersökningen framkom inget som tydde på något malignt i tarmen.
Palpationen av tarmen utföll utan anmärkning. Det gjordes även en proktoskopi, som visade en något irriterad slemhinna i analkanalen. På grund av stora mängder skymmande feces var det ingen idé att utföra rektoskopi, hävdade husläkaren.
Patienten uppmanades att beställa en ny tid om besvären återkom igen. Planeringen var då att hon skulle komma med rengjord tarm för rektoskopi. Hon hörde inte av sig igen, vilket distriktsläkaren beklagade.


Otillräckligt med palpation
En äldre patient som har haft återkommande tarmblödningar bör genomgå en sedvanlig utredning av tarmen för att utesluta eller bekräfta misstanke om tumör, slår Ansvarsnämnden fast. En sådan utredning bör innefatta rektoskopi och vidare koloskopi alternativt röntgen av tjocktarmen.
Husläkaren gjorde vid undersökningen den 26 september en rektalpalpation, vilket alltså var otillräckligt.
Inte heller vid undersökningen två månader senare, då patienten sökte för fortsatta blödningar från tarmen, genomförde husläkaren någon grundligare undersökning av henne.
När tumören till sist upptäcktes var den redan avancerad. Således hade patienten med största sannolikhet tumören redan vid den första kontakten med husläkaren.
På grund av den bristfälliga undersökningen kom diagnosen av tumörsjukdomen att fördröjas med drygt åtta månader. Husläkaren får en varning.