Den 38-årige mannen kom till vårdcentralen den 3 januari 2006 med oklara bröstsmärtor och hosta.
ST-läkaren bedömde besvären som en akut nedre luftvägsinfektion, ordinerade bland annat penicillin och uppmanade patienten att återkomma om han inte blev bättre.
På morgonen den 5 januari föll mannen ihop i hemmet och avled. En obduktion visade att dödsorsaken sannolikt var hjärtinfarkt. Mannens sambo anmälde ST-läkaren.
Ansvarsnämnden läste mannens journal och obduktionsutlåtandet samt hämtade in yttrande av ST-läkaren, som bestred att han gjort fel.
Patienten sökte akut på vårdcentralen för typiska besvär som talade för luftvägsinfektion – långvarig förkylning med hosta, feber och svettningar på nätterna. Besvären hade enligt patienten börjat två–tre veckor tidigare och hade inte ökat.
Han var rökare och snusade. Han berättade att han ibland haft svidande värk i bröstet på höger och vänster sida i samband med sin förkylning.
Vid undersökningen fann ST-läkaren tecken på pågående inflammation/infektion i luftvägarna, uppgav han och hänvisade till journalen.
»Visade inte akuta förändringar«
Laboratorieblodprov visade förhöjda infektionsparametrar, vilket bekräftade misstanken om pågående infektion i luftvägarna, menade ST-läkaren. Patientens besvär med svidande värk i bröstet till och från hade han tagit på största allvar och ordinerade EKG, som inte visade akuta förändringar.
På grund av de långvariga besvären, som tydde på luftvägsinfektion, och undersökningar bedömde han att det rörde sig om en bakteriell infektion i luftvägarna, och därför började han behandling med Kåvepenin.
Han uppmanade patienten att kontakta läkare på nytt om han inte kände sig bättre efter den insatta behandlingen, berättade ST-läkaren.
Ansvarsnämnden konstaterar att patienten, som bland annat var rökare, vid besöket den 3 januari uppgav att han sedan 2–3 veckor hade haft hosta, feber och nattliga svettningar samt ibland höger- eller vänstersidig bröstsmärta, som han upplevde som sveda. Provtagning visade lätt förhöjt CRP (57 mg/l) och P-glukos (6,4 mmol/l).
EKG utfördes men bedömdes av ST-läkaren inte innehålla några akuta förändringar. På lungorna hördes lätta obstruktiva biljud.
Klart patologiskt EKG
Patientens beskrivning av symtomen ingav misstanke om infektion och ringa misstanke om hjärtsjukdom, anser Ansvarsnämnden.
Resultatet av EKG-undersökningen var dock klart patologiskt och visade diafragmala förändringar, som kunde vara akuta. Provsvaren var visserligen inte specifika men kunde även de tala för en hjärtinfarkt. Detta sammantaget borde ha föranlett ST-läkaren att sända patienten till sjukhus för bedömning. Genom att inte göra det har han av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Felet är varken ringa eller ursäktligt.
Han får en erinran.
