Den 15-åriga flickan undersöktes i april i år vid en hälsocentral på grund av att hon inte kunnat avlägsna något som hon misstänkte var en kontaktlins i ena ögat. Distriktsläkaren bedömde att det rörde sig om en kontaktlins och försökte att ta bort den med instrument.
Efter flera försök skickades flickan till sjukhus. Det fanns inte någon lins kvar men flickan hade på hälsocentralen fått både ytliga och mer djupt liggande skador på hornhinnan samt synnedsättning.
Flickans far anmälde distriktsläkaren. Ansvarsnämnden läste flickans journaler, ett Lex Maria-beslut av Socialstyrelsen samt ett yttrande av distriktsläkaren.


Flera bidragande faktorer
Denne uppgav att försöket att ta bort en kontaktlins, som i efterhand visade sig inte ha funnits kvar, varvid han skadat hornhinnan kändes som det dummaste han någonsin gjort. Han hävdade dock att det fanns en kombination av faktorer som bidrog till att det blev som det blev.
Han blev uppringd på jouren av en distriktssköterska som han känner sedan länge och som själv har kontaktlinser. Hon bad honom ta bort flickans kontaktlins som satt ordentligt fast.
Flickan och pappan upprepade flera gånger, även på direkt fråga, att de var helt säkra på att den vänstra kontaktlinsen satt kvar. Dessutom beskrev de att den vänstra kontaktlinsen täckte hela iris och var större än den högra.
Det tillkommer att han på vänster öga med mikroskopet såg en mer markant kant, speciellt lateralt strax innanför irisavgränsningen.


En hård, mera plastig konsistens
När han kände med pincetten på hornhinnan kändes det som en hård, »mera plastig« konsistens än vad han var van vid från de ganska många patienter han haft med metallskräp som fastnat i hornhinnan vid svetsning och slipning.
Han berättade för patienten att han inte har någon erfarenhet av kontaktlinser, men att han har bra erfarenhet av mikroskopi och av att ta bort främmande kroppar som fastnat i ögat.
Hans utbildning i ögonmikroskopi är några timmars personlig utbildning för 10 år sedan för en ögonläkare. Han använder ögonmikroskop för diagnostik och borttagning av främmande kroppar.
För att hindra att liknande inträffar i framtiden har han börjat träna ögonmikroskopi på bekanta till personalen som har kontaktlinser. Dessutom planeras en veckas auskultation på ögonklinik.
Socialstyrelsen ansåg att distriktsläkaren, med sin bristande erfarenhet inom ögonsjukvård, borde ha remitterat patienten vidare för specialistbedömning tidigare då han inte kunde avlägsna den förmodade linsen och kände tveksamhet till patientens anamnes och fynden vid undersökningen.
Socialstyrelsen kunde ha en viss förståelse för att han blev påverkad av den »övertygande« uppgiften från patienten, pappan och distriktssköterskan att det fanns en lins i ögat.


Borde rådfrågat ögonläkare
Med tanke på den osäkerhet som rådde kring frågan om linsen verkligen var kvar borde distriktsläkaren, innan han undersökte ögat med vassa instrument, ha rådfrågat en ögonläkare. Han har saknat nödvändig kompetens för sin åtgärd och genom oskicklighet orsakat allvarliga skador på flickans hornhinna. Han får en varning, beslutar Ansvarsnämnden.