Socialstyrelsen anmälde neurologen för att i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet under en längre tid och i stor omfattning ordinerat Ketogan, Dolcontin och andra opiater till den 49-åriga kvinnan.
Socialstyrelsens utredning visade att neurologen sedan 1998 haft ansvar för patientens behandling och att patienten i december 1998 varit inlagd på medicinkliniken på grund av huvudvärk samt för hjälp med Treo comp-avgiftning.
Vidare framgår att neurologens första ordination av opioider till patienten skedde den i januari 1999. Journalanteckningen innehåller inte någon motivering.
Sedan följde bland annat fortsatta och upptrappande förskrivningar av narkotiska läkemedel. Med hänsyn till preskriptionsreglerna åberopas endast dokumenterade ordinationer under de två senaste åren.
Under 20 månader, 4 maj 2004–2 januari 2006, förskrev neurologen bland annat följande narkotiska läkemedel till patienten: 7 120 tabletter Dolcontin 100 mg, 6 770 ml injektionslösning Ketogan 5 mg/ml, 1 640 tabletter Ketogan 5 mg och 2 700 tabletter Flunitrazepam 1 mg med mera.


Utvecklade beroende
Även om patienten besvärats av svår huvudvärk måste det betecknas som anmärkningsvärt att opioidbehandlingen inleddes utan närmare motivering eller dokumenterade överväganden.
Det framgår inte heller att någon utvärdering eller omprövning av den insatta behandlingen gjorts; tvärtom har förskrivningarna av opioider av olika styrka och beredningsform trappats upp, vilket oundvikligen resulterat i att patienten utvecklat ett beroende.
Neurologens förordnande av narkotiska läkemedel har därmed inte skett med erforderlig försiktighet. Han har även brustit i fråga om journalföringen av behandlingen, menade Socialstyrelsen.
Ansvarsnämnden tog in yttrande av neurologen, som ansåg att han inte gjort något fel.
Han hade haft patienten sedan 1998 bland annat på grund av huvudvärk samt för hjälp med Treo comp-avgiftning. Hon genomgick då utredning med DT hjärna, som visade en förtjockad benstruktur i kalotten och man föreslog en skintigrafi, som utfördes i januari 1999. Den visade bild som vid hyperostosis frontalis. Hon har varit med om en hel del trauman mot huvudet tidigare, däribland en trafikolycka med krossat bakhuvud i början av 1980-talet.


Övertygad om behovet
Patienten opererades 1995 på grund av övervikt. Hon har de senaste åren haft och har fortfarande mycket besvär med både kräkningar och diarré, som har bedömts vara en följd efter överviktsoperationen.
Neurologen har varit övertygad om att patienten har behövt smärtlindrande behandling i form av opioider, men på grund av att hon haft upprepade kräkningar och diarré har upptaget av hennes mediciner i mag–tarmkanalen troligen inte varit tillräckligt, varför behovet av analgetika varit så högt.


»Kände sig tvungen skriva ut«
Patienten har inte velat ha kontakt med smärtenheten och har vägrat kontakt med någon annan vårdgivare än neurologen. Hon har någon gång sagt att om hon inte fick tillräcklig smärtlindring tänkte hon resa till Schweiz för att lägga in sig på »självmordsklinik«.
Neurologen har därför genom åren känt sig tvungen att skriva ut de stora mängder av opioider som framgår av journalanteckningarna.
Att ingen utvärdering av patientens behandling har skett ansåg han inte vara helt korrekt eftersom de haft regelbunden kontakt per telefon och patienten dessutom varit på återbesök flera gånger sista året. Han har gjort flera försök att minska förskrivningen av opioider, tyvärr utan att lyckas. Han har remitterat patienten till beroendeenheten på psykiatriska kliniken vid länssjukhuset, och hon har erbjudits inläggning där flera gånger (7/2, 3/3 och 4/4 2006) men tyvärr uteblivit.
Neurologen berättade att han har diskuterat patienten med sin chefsöverläkare, och hon kommer i fortsättningen inte att få recept på opioider från honom utan ska uppmanas att för fortsatt omhändertagande kontakta antingen beroendeenheten vid psykiatriska kliniken eller en läkare i hennes närområde.
Behovet av hjälp med avveckling av opioider och samtidig smärtbehandling framstår som klart, menade neurologen.


Kan inte få styra
Socialstyrelsen pekade sedan på att neurologen bland annat uppgett att han, på grund av att patienten vägrat kontakt med annan vårdgivare och även uttalat suicidhot, känt sig tvungen att skriva ut stora mängder opioider.
Även om det förelegat en svårhanterlig behandlingssituation kan det inte anses som professionellt, och inte förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet, att på detta sätt låta patientens önskemål styra läkemedelsbehandlingen.
Ansvarsnämnden konstaterar att neurologen under lång tid skrivit ut mycket stora doser narkotiska preparat till patienten, som har tidigare missbruksproblem. Indikationen för behandlingen har varit oklar, och behandlingens resultat har inte följts upp.


»Synnerligen anmärkningsvärd«
Vid några tillfällen har neurologen försökt få patienten avgiftad. Trots att hon vägrat gå med på sådan behandling har han fortsatt förskrivningen.
Enligt Socialstyrelsens uträkning har patienten under tiden 4 maj 2004–2 januari 2006 fått förskrivningar motsvarande ett dagligt intag av ca 12 tabletter Dolcontin 100 mg, 11 ml Ketoganinjektioner 5 mg/ml, 2–3 tabletter Ketogan 5 mg och 4-5 tabletter Flunitrazepam 1 mg.
Förskrivningen är synnerligen anmärkningsvärd och strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ansvarsnämnden delar Socialstyrelsens bedömning även i fråga om bristerna i dokumentationen.
Neurologen får en varning.