Den 43-åriga kvinnan skadade vänster fotled när hon tog sig över en mur. På morgonen den 1 januari 2006 åkte hon till länssjukhuset med smärtor och svullnad i fotleden.
En ST-läkare undersökte henne vid kl 04.40. Han skrev en röntgenremiss och uppmanade henne att återkomma efter kl 08.00.
Då hon kom tillbaka upptäcktes en bimalleolär fotledsfraktur. Hon opererades samma dag.
Patienten anmälde ST-läkaren. Ansvarsnämnden beslutade i somras (HSAN 146/06) att lämna anmälan utan åtgärd med motiveringen att läkarens bedömning utifrån befintliga fynd och beslut att avvakta några timmar med röntgen inte kunde kritiseras. Patienten överklagade beslutet till länsrätten, som undanröjde HSANs beslut och återförvisade målet till nämnden för ny prövning. HSAN hade missuppfattat anmälarens klagomål.
I anmälan hävdade kvinnan att ST-läkaren knappt hade tittat på hennes skadade fot utan sade att det kunde vara en stukning, spricka eller brott. Hon fick veta att man inte gjorde röntgenundersökningar på natten, annat än i akuta lägen.


Utan – inte med
Hon menade att hon borde ha fått stanna på sjukhuset. I stället blev hon hemskickad utan smärtlindring, bandage eller kryckor. HSANs första, friande beslut grundade sig på att det skedde med smärtlindring, bandage och kryckor.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och tog in yttrande av ST-läkaren, som berättade att han inte misstänkte någon fraktur.
Man kan naturligtvis inte hundraprocentigt utesluta en fraktur utan röntgen. Därför skickade han en röntgenremiss och sade till patienten att hon kunde komma tillbaka efter kl 08.00 för röntgen och uppföljning av ortopedjouren.
Enligt rutinerna brukar man röntga kliniska mindre skelettskador på morgonen efter kl 08.00 om patienten kommer efter kl 01.00, uppgav ST-läkaren.


Mjukdelarna kan ta skada
Ansvarsnämnden framhåller att om man väljer att avvakta till dagtid med röntgenundersökning av en misstänkt fotledsfraktur, vilket inte är fel om uppenbara frakturtecken såsom instabilitet eller felställning saknas, måste man försäkra sig om att patienten inte belastar foten före undersökningen samt att patienten är adekvat smärtlindrad.
Om det är en fraktur som skall opereras, är det inte bra om patienten belastat foten fullt före ingreppet, eftersom mjukdelarna då kan ta skada.


Borde fått smärtlindring
ST-läkarens journalanteckning är mycket mager kring status, och det framgår exempelvis inte om fotleden var stabil eller inte.
Det framgår bara att patienten inte kunde stödja på vänster fot, att hon var svullen och öm över utsidan av fotleden samt att hon kunde röra tårna.
Eftersom ST-läkaren skrev remiss för röntgenundersökning, kunde han inte utesluta fraktur. Tillståndet var därför sådant att patienten borde ha fått gånghjälpmedel och smärtlindring.
ST-läkaren får en erinran. n