Vi berättade om Ansvarsnämndens utslag i Läkartidningen nr 46/2005 (HSAN 1051/04).
Pojken ådrog sig en klämskada i höger lillfinger. Han undersöktes med röntgengenomlysningsapparat av ortopeden, som bedömde att det inte förelåg någon fraktur.
Pojken fick ett 2-fingerförband, som han skulle ha en vecka. Efter 13 dagar återkom han till akutmottagningen med fortsatta besvär av fingret. En röntgenundersökning visade en fraktur i lillfingrets mellanfalang med betydande felställning. Pojkens föräldrar anmälde ortopeden för att inte ha gjort en »riktig« röntgenundersökning.


Kunde inte se någon fraktur
Ortopeden bestred att han gjort fel. För att underlätta handläggandet på akuten och minska väntetiden för pojken valde han att göra en röntgengenomlysning i fluoroscan på akutmottagningen. Varken i frontal- eller sidoplan kunde man se någon fraktur.
Ortopeden var fullt medveten om att upplösningen med fluoroscan inte är jämförbar med den vid konventionell röntgenundersökning.
Bedömningen var att någon fraktur med felställning inte förelåg. Även om det fanns en odislokerad fraktur skulle behandlingen bli konservativ, varför han bedömde att en konventionell röntgenundersökning inte var nödvändig.
I ett sakkunnigutlåtande framhöll docent Georg Hirsch att rätt diagnos, subkapitulär fraktur i höger lillfingers mellanfalang, inte ställdes därför att en mindre lämplig metod användes. Om en röntgenundersökning utförts hade, med största sannolikhet, rätt diagnos kunnat ställas. En tidigare upptäckt av den uppkomna felställningen hade lett till ytterligare behandlingsåtgärder, vilka sannolikt hade minskat risken för uppkomst av ett funktionsbortfall.
Ansvarsnämnden delade Hirschs bedömning och gav ortopeden en erinran. Denne överklagade till länsrätten, som dock inte ändrade beslutet.
Ortopeden gick vidare till kammarrätten. Han hävdade att det rådde flera uppfattningar om huruvida han handlat inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet. Han kunde därmed inte anses ha förfarit oaktsamt.
I konsekvens med detta kunde det inte anses att hans handläggning nådde upp till rekvisiten för disciplinpåföljd. Han åberopade ett intyg av överläkaren i ortopedi Sylvia Resch.
Hon menade att en kompetent och erfaren ortoped kan välja att undersöka med enbart genomlysning (fluoroscan), som finns lätt tillgänglig på många akutmottagningar.


Använde en godtagbar metod
Det är varje läkares plikt att väga samman eventuella väntetider och vad det innebär för patienten, vilka diagnostiska medel som står till buds, samt föreslå det läkaren bedömer bäst i det aktuella fallet. Sådana överväganden bör alltid göras av en akutarbetande ortoped.
Ett stort problem inom modern sjukvård är frågan om behovet att använda alla diagnostiska medel i situationer där klinisk undersökning och erfarenhet borde räcka långt, som i detta fall.
Ortopeden beskriver att han har stor erfarenhet av metoden, att undersökningen gjordes med ordentlig frontal- och sidoprojektion och med möjlighet att rotera fingret under genomlysningen. Han fann inte någon skada som föranledde en utvidgad undersökning.
En odislokerad fraktur kan dock vara svår eller omöjlig att se vid såväl genomlysning som ordinär röntgen. Sannolikt har frakturen dislokerat senare då svullnaden i fingret gått ned.
Ortopeden har använt en godtagbar metod och skälen för att avstå ordinär röntgenundersökning är rimliga. Den metod han valde kan inte sägas strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet, menade Sylvia Resch.
Pojkens föräldrar motsatte sig överklagandet. Men Socialstyrelsen tillstyrkte och ansåg att det med hänsyn till omständigheterna inte var fel av ortopeden att använda genomlysningsapparat för bedömning av fingerskadan.


Inte varit oaktsam
Kammarrätten konstaterar att det finns olika uppfattningar om ortopedens val av metod för att upptäcka om det fanns en fingerfraktur. Det av Ansvarsnämnden åberopade utlåtandet av Georg Hirsch talade för att ortopeden i det avseendet åsidosatt sina skyldigheter.
Med hänsyn till vad Socialstyrelsen anfört och vad Sylvia Resch angett, finner kammarrätten dock inte visat att ortopeden varit oaktsam. Någon grund för att ge honom en disciplinpåföljd finns alltså inte och kammarrätten undanröjer den erinran han fått. n