Den 50-åriga kvinnan hade haft ryggbesvär sedan 20-årsåldern. Hon led även av ångest och depression. Hon blev sämre i sin ryggvärk och besökte läkare för detta vid flera tillfällen.
Den 10 februari 2006 upplevde hon domningar i skinkor och lår. Vid undersökning av husläkaren konstaterades ett positivt Lasègue 70 grader på vänster ben. Enligt journalen rörde sig patienten ledigt. Någon noggrannare undersökning finns inte dokumenterad.
Vid en telefonkontakt med husläkaren den 24 februari berättade patienten om fortsatta besvär, men uppgav på direkt fråga att hon inte hade besvär med avföring eller vattenkastning.
Opererades akut
Via en annan läkare fick hon komma till en ortoped, som konstaterade nedsatt känsel i båda skinkorna, nedsatta knäreflexer och dålig slutmuskelfunktion.
En MR-undersökning visade ett mycket stort diskbråck, och hon opererades akut.
Patienten anmälde husläkaren. Hon menade bland annat att han inte tog hennes besvär på allvar och därför inte hade remitterat henne vidare.
Husläkaren tillstod att det var klart att han hade missat att diagnostisera diskbråcket. Det hade fördröjt behandlingen, och därmed hade patienten åsamkats onödigt lidande.
Han menade att han skulle kunna rada upp en mängd orsaker till att detta misstag skett, men valde av flera skäl att avstå. Han nöjde sig med att bara konstatera att det man hoppas aldrig skall hända ändå händer.
Väsentlig försämring
Ansvarsnämnden slår fast att den undersökning som husläkaren gjorde den 10 februari 2006 inte var tillräckligt noggrann. Inget grundligt status upptogs, trots nytillkomna symtom med domningar.
Vid nästa kontakt den 24 februari hade patienten blivit väsentligt sämre – i och med att hon hade fått svårt att gå – även om hon förnekade problem med vattenkastning och avföring. En ny undersökning var då motiverad men gjordes inte.
Husläkaren får en varning. n
