Kvinnan undersöktes akut av famileläkaren den 1 september på grund av plötsligt påkommen yrsel. EKG-undersökning visade ett nytillkommet, högersidigt skänkelblock och en något lång PQ-tid.
På misstanke om att hon kunde ha haft en övergående rytmrubbning skrev familjeläkaren remiss för ett polikliniskt arbetsprov med kardiologbedömning.
Den 6 september återkom kvinnan till familjeläkaren på grund av en ny episod med yrsel och trötthet. EKG visade nu ett AV-block III. Han remitterade henne till kardiolog för eventuell pacemakerinläggning.
Fick pacemaker
Den 8 september uppsökte kvinnan akut ett sjukhus för samma symtom. EKG visade högersidigt skänkelblock.
Hon blev inlagd för EKG-övervakning och infarktprov. När man observerade övergång till AV-block III lades en pacemaker in.
Kvinnan anmälde familjeläkaren då hon ansåg sig felbehandlad eftersom hon inte skickades till hjärtmottagningen redan vid första besöket. Då det inte skedde borde det ha gjorts vid hennes andra besök, eftersom hon då var ännu sämre, hävdade hon.
Ansvarsnämnden läste patientjournalen och hämtade in yttrande av familjeläkaren, som bestred att han gjort fel.
Han berättade att patienten hade en störning i retledningssystemet i hjärtat som först yttrade sig i ett skänkelblock. Detta är ett mycket vanligt fynd och brukar sällan föranleda akuta remisser.
Sjukskrivning tar man till då patienten anser sig oförmögen att sköta sitt arbete. Patienten ville gärna arbeta, och när hon inte uppgav sig vara oförmögen att göra det så fick hon fortsätta arbeta.
Men hon var välkommen att höra av sig igen om det inte gick. Remiss för utredning avsändes så gott som omedelbart.
Borde snarare granska medicinkliniken
Vid det andra besöket den 6 september hade patientens hjärtfel gått vidare till ett AV-block III, som innebär att förmaken och kamrarna arbetar var för sig. Detta är inte något farligt tillstånd, men innebär ofta att hjärtfrekvensen blir tämligen låg, och man kan då behöva sätta in en pacemaker för att få upp frekvensen, hävdade familjeläkaren.
En förnyad remiss gick iväg omedelbart där detta tillstånd till punkt och pricka beskrevs och även rätt åtgärd föreslogs. Han förväntade sig att patienten raskt skulle bli inkallad för ställningstagande till de föreslagna åtgärderna. Så tycks inte ha blivit fallet, därför skulle man snarare granska medicinklinikens rutiner, menade familjeläkaren.
Patienten vidhöll sin anmälan. Varför skickades hon inte in akut med remiss i hand, när familjeläkaren förväntade sig att hon skulle »raskt bli inkallad«?
Familjeläkaren påpekade i ett nytt yttrande att kärnpunkten i patientens kritik tycktes vara att remiss utfärdades för en planerad åtgärd och inte akut.
Patientens diagnos var säker och åtgärden självklar. Hon behövde en pacemaker. Det är en fördel att bli inkallad direkt till den avdelning som skall utföra den terapeutiska åtgärden istället för att vänta länge på en akutavdelning, där en ny utredning skall göras av mindre van personal.
Som en service till patienten skickades en utförlig och korrekt remiss med förslag på en specifik terapi till rätt instans, framhöll familjeläkaren.
Borde ha remitterats akut
Familjeläkaren borde redan vid besöket den 1 september ha remitterat patienten akut till sjukhus med hänsyn till hennes plötsliga yrsel och det nytillkomna skänkelblocket med något lång PQ-tid.
Den 6 september var det än mer angeläget att remittera henne akut för bedömning av kardiolog, framhåller Ansvarsnämnden.
Familjeläkaren får en erinran.
