Den då 28-åriga kvinnan opererades 1982 för högersidig äggstockscancer. Senare togs även vänster äggstock bort. Kvinnan var sedan frisk, men vid en hälsokontroll 2004 på företagshälsovården konstaterades att hon led av anemi.
Hon remitterades till vårdcentralen, där distriktsläkaren remitterade henne till datortomografi av buken samt tog prov för den ärftliga blodsjukdomen talassemi. Han fann också en knuta på hennes hals.
Datortomografin visade en förändring i levern som sannolikt kunde vara ofarlig men som borde utredas vidare. Den 25 februari 2005 meddelade dock distriktsläkaren kvinnan att det inte fanns några tecken på cancer i buken.
I juli 2005 sökte kvinnan akut på sjukhuset för smärta i buken sedan en längre tid, viktnedgång och förändrade avföringsvanor. En utredning visade utbredd cancer i grovtarmen med spridning till lever och bukvägg.
Socialstyrelsen anmälde distriktsläkaren. Efter operationen 1982 i Libanon för en högersidig äggstockscancer genomgick kvinnan cellgifts- och strålbehandling. Något år senare togs vänster äggstock bort. Kvinnan var därefter symtomfri under många år.
När anemin upptäcktes 2004 remitterade hon till vårdcentralen för vidare utredning. Hon träffade distriktsläkaren den 10 januari 2005.
Denne antecknade i journalen att kvinnan hade besvär med trötthet och yrsel samt gaser i magen efter matintag. Vid kroppslig undersökning fann han en hård centimeterstor knuta till vänster på halsen. Buken var utan anmärkning.


Ingen uppföljning planerades
Mot bakgrund av kvinnans tidigare operationer samt då hennes syster har en blodsjukdom som kan vara ärftlig, talassemi, ordinerade läkaren en hel del laboratorieprov samt skrev remiss för datortomografi av buken. Han planerade fortsatt utredning av resistensen till vänster på halsen.
Datortomografi av buken genomfördes den 4 februari. Man fann en förändring i höger leverlob; en 2 centimeter stor förändring som laddade upp oregelbundet med kontrast.
Röntgenläkaren bedömde att det kunde vara ett atypiskt hemangiom men rekommenderade fortsatt utredning med ultraljud för att utesluta någon annan orsak.
Den 25 februari meddelade distriktsläkaren per telefon kvinnan att det vid datortomografiundersökning inte hade förelegat några hållpunkter för cancersjukdom i buken.
Vidare meddelade han att kalkvärdet var lågt och rekommenderade husmanskost. Någon fortsatt uppföljning eller utredning planerades inte.


Tillståndet inoperabelt
Kvinnan sökte den 17 juli 2005 vid akutkliniken på grund av lågt sittande buksmärtor sedan en längre tid tillbaka. Hon hade gått ned i vikt och fått ändrade avföringsvanor.
En fortsatt utredning under sommaren omfattande bland annat ultraljud med punktion av leverförändringen, laparoskopi och koloskopi visade en utbredd cancersjukdom i grovtarmen med spridning till lever och bukvägg; adenokarcinom i sigmoideum med levermetastaser, peritonealkarcinos och ascites.
Tillståndet bedömdes som inoperabelt och i september överfördes kvinnan till onkologiska kliniken för cellgiftsbehandling.
Läkaren uppgav i ett yttrande att remiss för ultraljud och punktion av förändring i levern inte blivit åtgärdade och att uppföljningen inte skett lege artis.
Han skrev också att journalanteckningen från den 25 februari 2005 var vilseledande och att det borde angetts om fyndet på halsen (tyreoidea) skulle följas upp eller inte.


Prognosen försämrades
Socialstyrelsen konstaterade att handläggning och vidare utredning av lågt blodvärde och oklara förändringar i levern hos kvinnan fördröjts med fem månader.
När utredning väl genomfördes visade det sig att hon hade en inoperabel grovtarmscancer med utbredd spridning. Fördröjningen bedömdes ha försämrat prognosen för henne. (Se närmare nästa artikel.)
Ansvarsnämnden läste Socialstyrelsens utredning och hämtade in yttrande av distriktsläkaren, som godtog Socialstyrelsens anmärkningar.
Han uppgav att han per telefon den 25 februari hade berättat för patienten att resultatet av undersökningen med datortomografi tre veckor tidigare inte var helt entydigt och att det behövdes ytterligare granskning.
Hon svarade omgående med oro. Då tänkte läkaren att en smärtsam punktion, ultraljud med biopsi, av en oklar förändring i levervävnad, som dock inte var fastställt malign, kunde vara början på en lång process med operativa ingrepp, eventuella cellgifter och utredningar, och därmed en process av lidande, som hade dåliga förutsättningar till kurativ behandling. Detta ställt i relation till att hon sade sig må bra – vilket inte var betydelselöst i sammanhanget.
Han hade inte tillräckliga hållpunkter för malignitet, men väl för en fortsatt prioriterad utredning av misstänkt bukmalignitet, menade distriktsläkaren. Hans erfarenhet av peritonealkarcinos är dålig prognos, i synnerhet vid spridning av till exempel adenokarcinom.
Därmed hade kvinnan vid beslut om exspektans inte haft någon riktigt ärlig chans att i samtal vid läkarstationen ytterligare få reflektera över eventuella utredningar och orsaker till dem, samt möjligheten till vård vid eventuell sjukdom.
Ansvarsnämnden konstaterar att distriktsläkaren inte fullföljde utredningen av patientens anemi och leverförändring.
Inte heller har patientens knuta på halsen undersökts närmare. Distriktsläkaren får en varning.