Den 32-årige mannen sågade sig i sin vänstra hand med en cirkelsåg. Han uppsökte ett närsjukhus och undersöktes av ortopeden, som fann en slitskada på tummen samt en sårskada som löpte mellan de två yttre lederna på pekfingret. Skadorna bedömdes som ytliga och syddes ihop.
Ortopeden ordinerade penicillin profylaktiskt i 10 dagar, ordinerade omläggning av handkirurgförbandet hos ditriktssköterska varannan dag och suturtagning den 1 september.
Vid suturtagningen hos en annan vårdgivare den 1 september konstaterades att patienten inte kunde böja pekfingret. Han remitterades till en handkirurgisk klinik, där man fann att sårskadan gått in i den inre leden på pekfingret och att det förelåg en infektion.
Patienten anmälde ortopeden. Ansvarsnämnden tog in hans journal inklusive röntgenbilder från handkirurgen och ett yttrande från ortopeden, som bestred att han gjort fel.
Han berättade att patienten kom med färska sårskador på vänster tumme och pekfinger.
Patienten hade då fått en Ketoganinjektion mot smärtan. Innan ledningsbedövningen lades undersöktes sensibiliteten i de aktuella fingrarna. Därefter lades ledningsbedövning innan närmare undersökning av fingrarna kunde ske.
Intakt stabilitet
Ortopeden fann intakt stabilitet i tummen och pekfingret och inga som helst kliniska tecken till felställning eller ledpåverkan. Ingen klinisk misstanke om instabilitet talade för skelett- eller senskada.
Såren genomspolades med koksalt och undersöktes därefter på djupet. Inte heller då framkom fynd som talade för annat än skada i de två fingrarnas mjukdelar.
Grundfrågan var naturligtvis om han skulle ha skickat patienten på röntgen, menade ortopeden. Handläggningen hade då blivit helt annorlunda beroende på att svaret skulle ha visat en fraktur. I detta fall gjorde han en klinisk bedömning efter nogsam undersökning, och fann inget skäl att genomföra denna undersökning. Detta val måste göras varje gång en patient kommer med liknande skador.
Han gjorde således en felbedömning efter nogsam klinisk undersökning. Om detta leder till klander från Ansvarsnämnden finns det skäl att i grunden se om alla rutiner där kliniska bedömningar är vägledande för det medicinska handläggandet, menade ortopeden.
Skelettkada måste uteslutas
Sårskador orsakade av cirkelsågar är inte sällan orena och orsakar även ofta slitskador i vävnaden. Med tanke på sårskadans närhet till lederna borde ortopeden ha misstänkt ledengagemang.
Efter ett så betydande våld som i detta fall måste även skelettskada uteslutas. Ortopeden borde ha låtit röntga skadan.
Han borde mot bakgrund av skadans art även ha sett till att uppföljningen gjordes av en kirurgiskt skolad läkare i stället för av distriktssköterska. Han får en erinran.
