Den 33-åriga kvinnan var under sin första graviditet inskriven som patient vid en privat barnmorskemottagning X. Hon var frisk men löpte en kraftigt förhöjd risk att få ett barn med ryggmärgsbråck eftersom hennes lillasyster fötts med denna missbildning.
I graviditetsvecka 12+3 gjordes ett ultraljud och i vecka 13+ gjordes en screening av fostrets organ, som var utan anmärkning. Även en NUPP-undersökning, som screenar för Downs syndrom, var normal. Hon remitterades från mottagningen till ultraljudsavdelningen för AFP-provtagning (screeningprov för ryggmärgsbråck). Provet, som inte brukar tas på ultraljudsavdelning, blev inte taget.
Då kvinnan var på besök på barnmorskemottagningen i graviditetsvecka 20+ begärde hon en ny ultraljudsundersökning. Denna gjordes först i vecka 31+3 och visade att fostret hade ett ryggmärgsbråck och medföljande vattenskalle.

Dåligt samarbete hotar säkerheten
Kvinnan anmälde förlossningsläkaren, barnmorska A samt barnmorska B, som också är verksamhetschef. Bland mycket annat pekade patienten på att ingen av barnmorskorna eller läkaren verkade bry sig om att hon hade en syster med ryggmärgsbråck. Hon framhöll också att de tre genom sitt agerande hindrade henne och hennes sambo från att välja om de skulle ha ett skadat barn.
Ansvarsnämnden tog in kvinnans journal och yttrande från de anmälda.
Läkaren framhöll att den tragiska händelsen visar hur samarbetsproblem allvarligt kan påverka patientsäkerheten. Han pekade på att patienten hänvisade till att hon har en syster med ryggmärgsbråck, och att hon upplevde en stark oro för att hennes barn skulle vara missbildat.
Den i anmälan angivna tveksamheten från hans sida att skriva en remiss kan härröra från de samarbetsproblem som har funnits en längre tid mellan kvinnokliniken vid universitetssjukhuset och mottagningen X. Verksamhetschefen för X har haft upprepade diskussioner med ledningen för kvinnokliniken och har varnat för att det förr eller senare kommer att ske ett allvarligt misstag om samarbetet från kvinnoklinikens sida inte blir bättre.
Problemen som har beskrivits för personalen på X av flera kvinnor och deras män har varit dåligt bemötande på specialistmödravårdsenheten och ultraljudsljudsmottagningen vid kvinnokliniken.
Speciellt två överläkare namngavs vid upprepade tillfällen. Båda har inför patienterna ifrågasatt om det »verkligen behövs en ultraljudsundersökning«, har baktalat personalen på X som inkompetenta och skickat tillbaka kvinnor till X med oklara besked angående den fortsatta handläggningen av graviditeten. Det är beteenden som ledde till katastrofen i det aktuella fallet, hävdade förlossningsläkaren.

»Ingen engångsföreteelse«
Tyvärr är det aktuella fallet ingen engångsföreteelse. Det bör göras en noggrann intern utredning av verksamhetschefen/chefläkaren och en extern utredning av Socialstyrelsen. Enligt hans uppfattning fanns flera systemfel:
1) Ledningen för kvinnokliniken har inte lyckas att etablera ett acceptabelt samarbete med den privata vårdgivaren X.
2) Klinikledningen har brustit i sitt ansvar för säker remisshantering och smidiga rutiner för patienten . En fördröjning med ett viktigt remissvar på fem veckor är helt oacceptabel.
3) Man lovade för några år sedan att införa ett gemensamt journalsystem (Obstetrix), vilket aldrig har genomförts.
Barnmorska A bestred att hon gjort fel. Barnmorska B beklagade i sin egenskap av verksamhetschef att X:s remisser inte togs på allvar av vissa läkare på kvinnokliniken – trots upprepade påpekanden och förvarningar.
Hon menade att hennes mottagning och alla inblandade där gjort allt som stått i deras makt för att ge patienten maximal trygghet. Att kvinnoklinikens rutiner avviker, att remisser inte besvaras och att patienterna inte får korrekt information kan inte X lastas för.
Patienten kom med ett nytt yttrande med kritik mot X. Hon påpekade bland annat att det saknades personligt ansvarstagande för patientens säkerhet. Det handlade om en otydligt skriven remiss, bristfällig uppföljning av remissen, bristfällig journalföring och brister i medicinsk kunskap samt ett system där patientens oro och inte medicinska incitament styr remitteringen.

Kraftigt förhöjd risk
Ansvarsnämnden, som påpekar att preskriptionsregler hindrar en bedömning av den första tiden, slår fast att kvinnan löpte en kraftigt förhöjd risk att få ett barn med ryggmärgsbråck. Hon borde ha informerats om detta av ansvarig personal på mottagningen X, som även borde ha sett till att hon inte gick basprogrammet som blivande mammor med låg risk går.
Patienten fick inte genomgå en AFP-provtagning, som i regel görs på MVC och inte på ultraljudsavdelning, dit remiss för detta hade skickats.
Patienter som löper en hög risk att föda ett barn med specifik missbildning ska få genomgå ett riktat ultraljud. Barnmorska A, som träffade patienten i graviditetsvecka 20+6, borde ha ombesörjt att ett ultraljud gjordes. I den gestationsåldern kan, vid fetal missbildning, ett tillstånd för att avbryta graviditeten fås.
Det har förekommit brister i den vård som meddelats patienten och mottagningens rutiner kring högriskpatienter har varit otillräckliga. För detta har verksamhetschefen, barnmorska B, varit ansvarig.
Förlossningsäkaren samt A och B får alla en erinran.