En 29-årig förstföderska kom till förlossningen kl 19. Graviditeten var nio dagar över tiden. Hon undersöktes kl 20.35. Fosterljuden var utan anmärkning och cervix öppen tre centimeter.
Sedan barnmorskan A bedömt att CTG-kurvan visade dålig variabilitet, bräcktes hinnorna och kl 00.30 sattes skalpelektrod. Samtidigt kopplades även fosterövervakningssystemet STAN.
Kl 05.50 antecknade A i journalen att STAN larmat ett par gånger och att CTG-kurvan varit avvikande ett par gånger.
Barnet avled
Kl 06.50 tog barnmorskan B över. På grund av dålig progress kopplades kl 07.45 ett värkstimulerande dropp. Kurvan godkändes av ST-läkaren kl 08.35. Fem minuter senare ansåg bakjouren att man kunde avvakta ytterligare med förlossningen. Kl 09.05 förlöstes kvinnan med sugklocka. Barnet fick Apgarpoäng 1, 1, 3 och avled senare.
Kvinnan anmälde flera läkare, inklusive verksamhetschefen, och barnmorskor för brister i rutiner och riktlinjer samt för kompetensbrist. Alla anmälda bestred att de gjort fel.
ST-läkaren berättade att han fick en kort rapport av barnmorskan om att kurvan av och till hade varit inskränkt och att det hade förekommit något event, men att det inte hade behövt föranleda någon åtgärd. Kl 08.35 var kurvan patologisk med komplicerade variabla decelerationer men med normal frekvens och variabilitet.
Informerade bakjouren
Han bedömde att kurvan varit patologisk sedan kl 07.40 . Det var god kontakt med STAN och det hade inte förekommit några event sedan kl 05.32. I enlighet med de riktlinjer de har för STAN kan man då vänta med åtgärd i form med skalp-pH/VE/sectio i 90 minuter.
Han informerade sin bakjour att kurvan varit patologisk i ca 60 minuter, men att det var normal frekvens och variabilitet. Bakjouren tyckte att de snabbt skulle ronda och sedan titta på kurvan.
Då de kom till kvinnan hade det precis varit ett event, varför beslut om sugklocka togs. ST-läkaren började, men bakjouren tog över efter en dragning och fick ut barnet på två egna dragningar.
Bakjouren framhöll att han fick veta om patienten först kl 08.40 och att han då endast informerades om det mönster som funnits sedan en timme tillbaka.
Från kl 07.40 förelåg variabla decelerationer i anslutning till varje värk, varav en del komplicerade, således patologiskt CTG. Det var dessa decelerationer han informerades om av ST-läkaren kl 08.40.
Han frågade efter komplicerande faktorer men fick veta att hjärtfrekvens och variabilitet var normala samt att STAN inte signalerat under denna tid. Med detta mönster kan man enligt klinikens riktlinjer vänta med åtgärd i 90 minuter om inte STAN-event tillkommer, uppgav även han.
Omedelbar vakuumextraktion
Han beslöt att ta ställning till förlossningens avslutande ingrepp senast kl 09.10, men tidigare vid basal hjärtfrekvensförändring, minskad variabilitet eller STAN-event.
Han gick en kort rond, som avslutades strax efter kl 9 då han gick direkt till patienten. Barnmorskan hade några minuter tidigare meddelat en kollega om ett STAN-event. När han med ST-läkaren kom in på rummet bestämde han därför omedelbart om vakuumextraktion.
Ingreppet, en medelhög VE, påbörjades av ST-läkaren, men när han såg en uttalad värksvaghet samt tendens till klocksläpp övertog han extraktionen. På grund av värksvagheten tvingades han extrahera utan värkar. Extraktionstiden blev därför något längre men klocksläpp kunde undvikas.
Barnet var vid födseln slappt och blekt men hade också hudblödningar över hela hudkostymen.
Borde tagit skalpblodprov
Ansvarsnämnden pekar på att det av journalen framgår att CTG-kurvan uppvisade klart nedsatt variabilitet från kl 22. Redan kl 22.50 visades diskreta fosterljudsnedgångar samtidigt med värk.
Den dåliga variabiliteten kvarstod sedan och från kl 01.30 sågs åter decelerationer i samband med värk. STAN-övervakningen signalerade också vid ett par tillfällen.
CTG-kurvan blev klart patologisk med djupa decelerationer från kl 07.15 och från kl 8 var den gravt patologisk. STAN signalerade dessutom vid sammanlagt sex tillfällen mellan kl 03.26 och 09.13.
De klara avvikelser i fosterövervakningen som fanns under natten borde ha lett till blodprovtagning från fosterskalpen.
Barnmorska A borde under natten ha kontaktat ansvarig läkare eftersom variabiliteten var fortsatt inskränkt. När barnmorska B övertog ansvaret för förlossningen kl 06.50 var CTG-kurvan patologisk. Hon borde därför ha tillkallat läkare senast kl 07.10. Om då ingen åtgärd ordinerats borde hon i vart fall ånyo ha tillkallat läkare kl 07.40. A och B får var sin varning.
ST-läkaren signerade CTG-kurvan kl 08.35. Eftersom kurvan då var gravt patologisk var det fel av henne att godkänna den. Hon borde i stället omgående sett till att förlossningen avslutades.
Emellertid visade hon kurvan för sin bakjour, som kl 08.40 bedömde att man kunde avvaktas ytterligare med förlossningen.
ST-läkaren rådgjorde med en senior kollega och följde det råd hon fick. Hennes felbedömning leder därför inte till disciplinpåföljd. Bakjouren får däremot en varning, beslutar Ansvarsnämnden.
