En 20-årig kvinna väntade sitt första barn med beräknad förlossning den 8 april. Den 2 april kom hon till förlossningen med misstanke om vattenavgång. Kl 13.54 kopplades CTG för intagningstest. Kl 14.18 antecknade en barnmorska att livmoderhalsen var 1 cm lång och öppen och att CTG inte var normalt.
Kl 15.00 var CTG-kurvan patologisk med sena grunda decelerationer, nedsatt variabilitet och kvinnan hade sammandragningar med 2–3 minuters intervall. CTG-kurvan var också patologisk i vänster sidoläge.
ST-läkaren informerades och signerade CTG-kurvan. Hon undersökte kvinnan och ordinerade fortsatt övervakning med CTG via skalpelektrod efter hinnsprängning. Kl 15.20 antecknade barnmorskan att fostervattnet var rikligt, tjockt och kraftigt mekoniumfärgat. CTG-kurvan beskrevs som gravt patologisk.
ST-läkaren informerades och kl 16.00 beslöt hon att kejsarsnitt skulle utföras inom 15 minuter. Kl 16.09 togs kvinnan till operation och hon förlöstes kl 16.29. Fostervattnet var kraftigt mekoniumfärgat. Barnet fick Apgar 2, 3 och 5 med födelsevikt 2 400 gram.
Kvinnan anmälde bland annat ST-läkaren för att ha väntat så länge med kejsarsnittet.
ST-läkaren bestred att hon gjort fel. Hon fick veta att CTG-registreringen var patologisk strax efter kl 15. CTG visade en basalfrekvens runt 135 slag/min med grunda decelerationer samt nedsatt korttidsvariabilitet. Man såg inga accelerationer. Man såg sammandragningar som inte var regelbundna. Patienten kände inte alls av de registrerade sammandragningarna. Förlossningsläkaren spekulumundersökte henne men kunde inte verifiera vattenavgång.
»Inte akut asfyxi«
De beslutade att ta hål på fosterhinnorna och få en bättre bild. Förlossningsläkaren ansåg att det inte var frågan om akut asfyxi. Hon skrev en kort journal kl 15.20 och informerade mellanjouren om patienten och att de skulle göra amniotomi.
Hon gick därefter in på förlossningsrummet, där en skalpelektrod var satt. Man såg tjockt mekoniumfärgat fostervatten. CTG-registreringen var också mer patologisk med så gott som helt utslätad korttidsvariabilitet, och dessutom hade patienten fått sammandragningar av vattenavgången.
Kl 15.50 belutade hon i samråd med patienten att utföra ett akut kejsarsnitt, vilket skulle ske inom 15 minuter i narkos.
Av logistiska skäl kom de inte till operationsavdelningen förrän kl 16.06, operationen började kl 16.24 och barnet föddes kl 16.29. Ingreppet var helt okomplicerat. Barnet hade nedsatt tonus. Det hade aspirerat mekonium och fick Apgar 2, 3, 5, navelsträngs-pH 7,03, base excess –13,3. Mikroskopisk undersökning visade senare att moderkakan var klart liten för graviditetslängden, omogen samt med mekoniuminlagring i hinnorna.
Den tid hon haft mellan kl 15.00 och 15.50 ansåg hon vara rimlig för att sammanfatta och värdera den kliniska situationen. Detta hade dessutom skett i närvaro av en mellanjour, specialist i obstetrik/gynekologi, uppgav ST-läkaren.
Kunde inte ske på flera timmar
Ansvarsnämnden påpekar att kvinnan hade vistats på sjukhuset i drygt två och en halv timme innan hon förlöstes. Efter 20 minuter noterade barnmorskan att CTG-kurvan inte var normal.
ST-läkaren undersökte patienten och bedömde CTG-kurvan en dryg timme efter ankomsten. Hon uppmärksammade de sena decelerationerna men bedömde felaktigt variabiliteten som normal. Kvinnan hade regelbundna sammandragningar, men livmoderhalsen var öppen endast 1–2 cm. En vaginal förlossning skulle således inte kunna ske förrän efter flera timmar.
Att efter mer än en timmes patologiskt CTG med omogen livmoderhals avvakta för att ytterligare värdera den kliniska situationen är inte acceptabelt. ST-läkarens uppgift om att hon informerat »mellanjouren« framgår inte av journalanteckningen. Hon får en varning.
