Den 54-åriga kvinnan hade tidigare drabbats av bland annat lungemboli och upprepade ytliga tromboflebiter i vänster underben till följd av åderbråck.
I januari 2006 hade hon opererats för dessa med hög underbindning och stripping. På kvällen måndagen den 5 juni sökte hon akutmottagningen på grund av värk i höger underben sedan fyra dagar. Hon uppgav att hon på eget initiativ tagit dagliga injektioner Fragmin.
Läkaren fann inget anmärkningsvärt i status och CRP var normalt. Han gav lugnande besked och skrev remiss för ultraljudsundersökning av benet två dagar senare. Denna undersökning visade att patienten hade drabbats av underbenstrombos, som nådde upp till vena poplitea några centimeter ovan ledspringehöjd.
Fann inga tecken på djup trombos
Hon anmälde läkaren för att inte ha diagnostiserat hennes underbenstrombos. Ansvarsnämnden tog in patientens journal och ett yttrande från läkaren.
Denne berättade att han träffade patienten sent på kvällen. Vid en undersökning av patientens högra underben fann han inga tecken på djup ventrombos.
Då patienten var orolig, vilket var befogat, skickade han remiss för ultraljudsundersökning av benen. Den skulle utföras så snart röntgenavdelningen öppnade.
Det som inte är skrivet i journalen är att han förklarade för patienten att det fanns möjlighet för henne att åka till något av två andra sjukhus (vardera någon dryg timmes bilfärd bort) för att utföra en akut ultraljudsundersökning av benen. Det egna sjukhusets röntgenavdelning har bemanning endast vardagar, och då på dagtid.
Läkaren kontaktade personligen röntgenavdelningen på onsdag morgon den 7 juni så att undersökningen inte skulle skjutas fram. Då patienten inte uppvisade några tecken på djup ventrombos såg han ingen anledning att vidta andra åtgärder vid tillfället, uppgav läkaren.
Risk för ny lungemboli
Ansvarsnämnden menar att diagnosen djup trombos i underbenet kan vara svår att ställa enbart med ledning av kliniska fynd och misstanke om en sådan bör leda till undersökning med ultraljud eller flebografi.
Med hänsyn till att det var sen kväll och nästföljande dag var en helgdag, kunde den beställda ultraljudsundersökningen inte utföras akut. Patientens anamnes, med tidigare tromboflebiter och lungemboli, påkallade att omgående sätta in behandling med Fragmin i väntan på den beställda undersökningen.
Av journalanteckning från den 7 juni framgår att patienten tagit 10 000 enheter Fragmin 4 och 5 juni, men avstått från Fragmininjektion på kvällen den 6 juni.
Genom att inte försäkra sig om att patienten fick rätt behandling mot blodpropp i avvaktan på ultraljudsundersökningen har läkaren utsatt henne för risk att proppen skulle utvecklas ytterligare samt risk för en ny lungemboli. Han får en varning.
