Internmedicinaren varnades tillsammans med två psykiatrer. (Vi berättade om fallet i Läkartidningen nr 12/2006.)
En 54-årig man led av paranoid schizofreni och hade vårdats inneliggande vid flera tillfällen. Den 25 november sökte han akut vid sjukhus. Han blev psykotisk, ett vårdintyg utfärdades och han blev inlagd.
Den 30 november försämrades han med tilltagande irritabilitet och aggressivitet. På kvällen nästa dag noterade man ansträngd andning och patienten undersöktes av medicinjouren på akutmottagningen vid 19-tiden. Vid 21.30 hade han akuta andningsbesvär och fördes på nytt till akutmottagningen. Kl 21.50 avled han. Efter rättsmedicinsk obduktion angavs som dödsorsak astma och påverkan av läkemedlet Cisordinol.
Två psykiatrer och internmedicinaren, som var bakjour på medicinkliniken och blivit konsulterad på telefon av primärjouren, anmäldes.
Ansvarsnämnden underströk att patienten på akutmottagningen vid 19-tiden hade sänkt syrgasmättnad. Det fanns skäl att misstänka att sänkningen var ett uttryck för andningsdepression och att den var en följd av massiv läkemedelsbehandling i förening med astma.
Blodgaserna borde ha analyserats för att få en uppfattning om graden av kolsyraretention och patienten borde ha övervakats på en somatisk vårdenhet. Internmedicinaren, som hade konsulterats i fallet, fick en varning.


»Hade inte varit oaktsam«
Internmedicinaren överklagade beslutet. Han hänvisade till att Socialstyrelsen efter en Lex Maria-anmälan bedömt att ingen kritik kunde riktas mot handläggningen på medicinklinikens akutmottagning. Därför kunde han inte anses ha varit oaktsam, varför det inte fanns någon grund för disciplinpåföljd.
Socialstyrelsen biföll överklagandet. Det fanns ingenting i handlingarna som borde ha föranlett bakjouren att åka till sjukhuset för att själv undersöka patienten eller att föranstalta om att lägga in denne på medicinkliniken.
Av utredningen framgick att personalen vid den psykiatriska vårdavdelningen inte hade fått instruktioner om att patienten skulle övervakas med avseende på vitala funktioner när han kommit tillbaka från akutmottagningen.
Socialstyrelsen menade att ansvaret för att ge sådana instruktioner låg på jourhavande psykiater och i vart fall inte kunde ha åvilat internmedicinaren.


Varningen undanröjs
Länsrätten pekar på en journalanteckning där primärjouren skrev bland annat:
»Allmäntillstånd: Pat djupt sovande. Lugn och jämn andning. Viss avvärjning vid smärtstimulering.
Bedömning: Disk pat med bakjour … Förklarar för honom att pat inte kan medverka till inhalationsbehandling med pariboy eller ailos men att han sover lugnt och att obstruktiviteten inte hörs särskilt framträdande när han sitter i sängen.
Kommer överens att meddela psykjouren … att om besvären kvarstår får man låta pat inhalera sin vanliga medicin när han vaknar annars får man ge honom Combivent på mask uppe på psyk. Alternativt får man komma ned med pat igen och så får vi inhalera med pat på akuten.
Ringer och meddelar psykjouren detta samt att pat kräver tillsyn och övervakning på avdelningen. Får accept för detta.«
Länsrätten delar Socialstyrelsens uppfattning att det vid primärjourens telefonkonsultation inte kom fram något som borde föranlett bakjouren att agera på annat sätt än han gjorde.
Med hänsyn till de upplysningar bakjouren fick kan han inte anses ha varit försumlig eller oaktsam, menar länsrätten, och undanröjer därför varningen från Ansvarsnämnden.