Den 46-åriga kvinnan uppsökte jourcentralen den 19 december 2006 på grund av yrsel och huvudvärk. Hon uppgav att besvären hade börjat när hon gick och lade sig den 17 december och att hon efter cirka en timme hade vaknat med smärta i nacke och bröstrygg, utstrålande över halsryggen till pannan, samt kräkts.
Nya symtom
Patienten led sedan tidigare av migrän, men uppgav att hon nu inte alls kände igen symtomen.
AT-läkaren fann vid undersökningen normal grovneurologi men upptäckte att patienten hade rörelseinkränkningar i halsryggen och svårighet att läsa. Hon bedömde dock att det rörde sig om ett cervikokraniellt syndrom och lät patienten gå hem med två tabletter Stesolid.
Den 20 december uppsökte patienten akutmottagningen vid ett sjukhus på grund av kvarstående huvudvärk och yrsel.
Där undersöktes hon med bland annat datortomografi av hjärnan. Man fann att hon hade drabbats av en infarkt i lillhjärnan.
Hoppas hjälpa andra
Patienten anmälde AT-läkaren. Hon berättade bland annat att hon när hon kom hem från jourcentralen trodde att hon skulle dö.
Sin anmälan till Ansvarsnämnden gjorde hon bland annat med motiveringen att hon hoppades »att detta kommer andra till hjälp så de inte behöver genomlida det jag varit med om och att läkaren får sig en tankeställare«.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och tog in ett yttrande från AT-läkaren.
Hon berättade att patienten kom med yrsel, huvudvärk och illamående som varat sedan två dagar. Hon gjorde en kroppslig undersökning som var helt utan anmärkning.
Hon beställde ett EKG som också visade sig helt normalt. Blodtrycket var inom rekommenderade referensvärden.
Hon utförde neurologiskt status av hjärnnerverna, vilket var absolut utan anmärkning. Det fanns inga tecken till facialispares.
Pupiller isokora, inget synfältsbortfall, ögonmotorik utan anmärkning. Ingen trycksmärta över trigeminus. Patienten kunde rynka pannan, blunda, visa tänderna och vissla.
AT-läkaren uppgav att hon undersökte halsryggen, och där sågs en inskränkning av rörelsen om ungefär 30 grader bilateralt. Dessutom fanns tydliga förspänningar i alla halsryggkotorna.
Anamnestiskt var migrän känt sedan en lång tid tillbaka.
AT-läkaren bedömde patientens besvär som en form av migrän med muskulärt inslag.
Hon framhöll att vid hennes undersökning var det inget som talade för en hjärninfarkt. Hon motsatte sig anmälan.
Motiverade akut vidareutredning
Ansvarsnämnden slår fast att patienten uppvisade allvarliga symtom, som motiverade akut vidareutredning, och hon borde därför vid jourbesöket den 19 december ha utretts vidare på sjukhus.
Den oerfarna AT-läkaren skulle även ha rådfrågat en mer erfaren kollega.
Genom att inte remittera patienten vidare eller rådfråga en mer erfaren kollega har AT-läkaren av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter i yrkesutövningen.
Felet är varken ringa eller ursäktligt och ger henne en varning.
