Det var för fem år sedan som anhöriga till kirurgen tog kontakt med den dåvarande verksamhetschefen vid den kirurgiska kliniken och berättade att kirurgen hade stora alkoholproblem.
Klinikledningen konfronterade kirurgen med uppgifterna. Personalavdelningen och företagshälsovården kopplades in och en rehabiliteringsplan utarbetades. Kirurgen genomgick behandling för sitt alkoholberoende. I planen ingick en skyldighet för honom att varje dag genomgå ett alkotest före arbetet. Och det gjorde han i drygt fyra år.
Några gånger var testet positivt. Kirurgen fick då stanna kvar på sjukhuset utan att delta i operationer. Han fick inte heller ha mottagning eller utföra endoskopier.
Testerna (utandningsprov) gjordes på morgonen före arbetspassets start på en vårdcentral nära sjukhuset och sköttes av en särskild sjuksköterska. Vid positiva utfall kontaktade hon ledningen för kirurgkliniken.
Flera positiva test
På kort tid under våren 2006 visade kirurgens test att han var alkoholpåverkad vid fyra tillfällen, vilket skulle kunna tyda på ökande problem.
Vid varje sådant tillfälle hade klinikchefen ett samtal med kirurgen.
Efter det andra positiva testet kopplades en psykolog in.
Efter det fjärde positiva testet begärde klinikchefen i samråd med personalansvariga och företagshälsovården att kirurgen på nytt skulle genomgå ett program för att bli spritfri. Han fick heller inte fortsätta sin kliniska verksamhet. Detta resulterade i att han begärde tjänstledigt och började arbeta på ett annat sjukhus.
En kvinnlig patient, som skadats mycket allvarligt i samband med att hon opererades av kirurgen, hade efter sin operation av sjukhuspersonal »ryktesvägen« fått reda på att kirurgen hade spritproblem. Hon konfronterade klinikchefen med den uppgiften, och fick den bekräftad.
Hon ifrågasatte hur de kunde tillåta en läkare med alkoholproblem att gå in i en operationssal och operera. Hon fick då veta att kirurgen inte blivit insläppt på arbetsplatsen utan att först ha alkotestats – något som hade pågått i några år.
Får det gå till så här?
Kvinnan blev chockad, hade svårt att förstå. Hon undrade om det verkligen får gå till så här? Kan ett alkotest avslöja om kirurgen är »bakis«? Vem har egentligen det yttersta ansvaret – kirurgen eller hans chef?
Klinikchefen menar att den frågan är principiellt mycket intressant. All personals lämplighet för arbetsuppgifter i sjukvården är arbetsgivarens ansvar och alkoholproblem är en av många tänkbara orsaker till att någon inte kan hantera sina uppgifter.
I arbetsgivarens ansvar ingår alltid att övervaka kvaliteten på det utförda arbetet, och särskilt när misstankar finns om problem. I det här fallet hade de förvissat sig om att kirurgen varit nykter på arbetsplatsen och de hade haft en hög uppmärksamhet på eventuella problem i det dagliga arbetet.
De hade inte funnit att kirurgens alkoholproblem skulle ha inverkat på kvaliteten i hans kliniska arbete.
Samtidigt har de på kliniken tagit sitt arbetsgivaransvar och erbjudit kirurgen den hjälp som finns att få, hävdar klinikchefen.
Han beklagar naturligtvis det inträffade och förstår, som han uttrycker det, »patientens besvärliga situation«.
Men, menar han, det finns inte något påvisbart samband mellan kirurgens alkoholproblem och operationsskadan. Den typen av skador i en viss frekvens tillhör beklagligtvis operationsmetoden och kan inträffa för alla operatörer.
»There´s no need for that, nurse – just let Dr Jimpson breathe over him for a few minutes.« Engelsk humor återspeglad i tidningen Punch, där den här illustrationen ingick under rubriken »Doctor on the bottle«.
