Den 28-åriga kvinnan ringde den 12 mars 2007, på uppmaning av mödravårdscentralen, till gynmottagningen vid ett universitetssjukhus.
Hon uppgav att hon var gravid med sista mens den 3 januari och att hon tre veckor tidigare hade haft en riklig blödning. Hon hade sedan dess fortsatt att blöda och hade en svidande känsla kring äggstockarna. Ett graviditetstest var fortfarande positivt.
Hon fick tid för undersökning nästa dag och fick då träffa en gynekolog. Vid undersökningen sågs en brun flytning ur livmoderhalsen. Livmodern var liten och ultraljudsundersökning visade en tom livmoderhåla. hCG-värdet i serum var 11 799 IU/l. Resultatet tolkades av läkaren som missfall, men patienten rekommenderades att återkomma för kontroll om två veckor.


Medvetslös och trycklös
Den 24 mars kom patienten in till akutmottagningen – medvetslös och trycklös. Hon opererades akut, varvid 3,8 liter blod i buken och en graviditet i höger äggledare konstaterades. Äggledaren opererades bort. Patienten anmälde gynekologen för felbehandling. Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande av gynekologen.
Gynekologen berättade att patienten sökte den 13 mars för att hon blött från slidan i tre veckor, vilket enligt datum för sista mens skulle motsvara 6–7 veckors graviditetstid när blödningarna startade.


»Osäkerheten kvarstod«
Hon kunde inte erinra sig hur mycket de diskuterade blödningens karaktär, som smärta eller klumpform. Inga smärtor eller speciellt obehag angavs vid den gynekologiska undersökningen.
Efter samtalet och undersökningen kvarstod fortfarande osäkerhet om graviditetstid och huruvida graviditeten suttit i livmodern eller utanför. Då graviditetsreaktionen i urinen var positiv togs kompletterande blodprov för kvantitativ bestämning av S-hCG.
Svaret nästa dag visade en relativt hög nivå på 11 799 IU/l, vilket patienten informerades om via telefon . Hon tillfrågades om bland annat blödning och buksmärtor. Inga buksmärtor angavs. Tid för ny blodprovstagning ordnades. Patienten uppmanades att omgående söka vid »buksmärtor eller andra symtom«, hävdade gynekologen.
Den exakta ordalydelsen vid telefonsamtalet kunde hon inte erinra sig men patienterna får information om att graviditeten alternativt kan sitta utanför livmodern, i äggledaren, och ge upphov till buksmärtor, yrsel, kallsvett och allmänpåverkan på grund av blödning i bukhålan och att detta då kräver operation.
Hon informerade också om att de därför måste följa nivån av graviditetshormon i blodet till dess att den inte längre påvisades. Via telefon informerades patienten den 22 mars om att prov, som tagits två dagar tidigare, fortfarande visade förhöjd nivå på 7 092 IU/l, en klar sänkning från den 13 mars.
Ingen notering finns om att patienten uppgivit buksymtom eller andra besvär.


Konservativ behandling
Gynekologen bedömde att patienten tills vidare kunde behandlas konservativt då hennes S-hCG var i sjunkande och hon inte uppgav några buksymtom. Hon hade dessutom tidigare informerats om att direkt ta kontakt vid bukbesvär. Patienten fick tid för en ny blodprovstagning inplanerad.
Patienten kom dessförinnan in i blödningschock och opererades för rupturerad extrauterin graviditet i höger äggledare. Hon har vid samtal i efterhand berättat att hon vid insjuknandet i hemmet tolkat symtomen som »kräksjuka«.
Den konservativa behandlingen hade som mål att bevara äggledaren och patienten förnekade symtom vid upprepade kontakter, hävdade gynekologen och motsatte sig därför delvis anmälan om dålig gynekologisk vård.
Ansvarsnämnden påpekar att ett förmodat missfall som inträffat tre veckor tidigare förvisso kan ses med brun flytning, liten livmoder och tom livmoderhåla. Men tillsammans med ett hCG i serum om nästan 12 000 borde detta status ha ingett misstanke om en annan diagnos än ett komplett missfall.
Standardprovtagning brukar innebära kontroll av hCG med 48 timmars mellanrum.
När gynekologen först en vecka senare kontrollerade värdet visades ett hCG i serum om 7 092 IU/l. Vid ett missfall hade det förväntade värdet varit mellan 3 000 och 6 000 IU/l.


Talade för utomkvedshavandeskap
Den långsammare eliminationstakten talade för ett utomkvedshavandeskap eller eventuellt en druvbörd.
Det hade därför varit rimligt av gynekologen att kalla in kvinnan för ny undersökning och behandling för att förebygga det livshotande tillstånd hon nu hamnade i.
Gynekologen får en varning.