En 54-årig man drabbades den 28 augusti 2006 av plötsliga bröstsmärtor och remitterades till sjukhus A för undersökning med datortomografi.
Bilderna granskades av radiologen. Enligt utlåtandet förelåg ingen dissektion. Han uppgav att aorta var ektatisk och som bifynd beskrevs perikardvätska »dorsalt drygt 1 cm, klingar av successivt ventralt«.
Patienten dog
Patientens besvär kvarstod, och eftersom de kliniska symtomen alltjämt tydde på aortadissektion begärdes en ny granskning av datortomografin. Man stod dock fast vid det tidigare utlåtandet.
Man gjorde en akut koronarangiografi, vilken bekräftade den kliniska bedömningen. Patienten överfördes till ett universitetssjukhus för akut operation, men hans liv kunde inte räddas.
Patientens fru anmälde radiologen och hävdade bland mycket annat att radiologen hade förorsakat hennes mans död på grund av att han gjorde en diagnostisk felbedömning.
Ansvarsnämnden läste patientjournalen och tog in yttrande av radiologen, som bestred att han gjort fel.
Han höll fast vid sin tidigare bedömning: Det fanns inga säkra tecken på aortarotsdissektion, vilket bekräftades av att man gjorde en angiografi på sjukhus A. Patienten borde ha sänts direkt till universitetssjukhuset om kliniken var säker, där de har modern utrustning och kärlkirurger för akut omhändertagande, vilket saknas på sjukhus A.
Ansvarsnämnden påpekar att patienten hade drabbats av kliniska symtom som redan vid den akuta bedömningen ingav misstanke om aortadissektion. Man ombesörjde datortomografi under denna frågeställning, som förtydligades genom en tydlig anamnes i remissen.
Vid eftergranskning av undersökningen, som gjordes med kontrast och tjocka snitt på 10 mm, noterades en väggförtjockning längs arcus aortae och ett misstänkt kontinuitetsavbrott.
Enligt radiologens utlåtande noterade han inte dessa fynd, som bekräftade den kliniska bedömningen.
Kan vara vansklig att konstatera
Aortadissektion kan visserligen vara vansklig att konstatera och bedömningen försvårades ytterligare av de tjocka snitten. Radiologen konstaterade emellertid perikardutgjutning, som kan uppstå vid aortadissektion. Detta fynd borde ha förstärkt de kliniska misstankarna och åtminstone föranlett radiologen att uttrycka farhågor om detta tillstånd i sitt utlåtande.
Det framstår således som svårförklarligt att dissektionen undgick radiologen vid granskningen av datortomografin den 28 augusti 2006.
Han får en varning.
