Den 63-årige mannen sökte den 24 april 2007 vårdcentralen på grund av upprepade attacker av yrsel, initialt dubbelseende och tryck över ena sidan av huvudet. Det förekom i hans släkt många med hjärt–kärlsjukdom.
Han fick efter undersökning gå hem med subakut remiss för datortomografi av hjärnan.
Patienten sökte åter vårdcentralen den 25 april, då han fått en attack av stickningar i höger kroppshalva. Stickningarna upplevdes först i armen, och sedan även i underbenet och höger bröst. Besvären satt i ca fem minuter. Han hade ingen samtidig yrsel, men hade haft yrselanfall på morgonen.
En remiss skrevs till sjukhus under frågeställningen »cerebral ischemi (cirkulationsrubbning)? Malignitet?«
Patienten undersöktes på akutmottagningen av en AT-läkare, som fann honom besvärsfri. Neurologstatus visade inte något avvikande. Hon ordinerade blodprov, EKG (utan hjärtinfarkttecken) och datortomografi skalle, som visade vitsubstansförändringar som beskrevs på basis av kroniska kärlskadeförändringar.
Sedan AT-läkaren diskuterat med sin bakjour, en internmedicinare, fick patienten åka hem för fortsatt utredning hos primärvården.
Den 27 april kom patienten tillbaka till akuten via vårdcentralen efter att vid 18-tiden åter drabbats av yrsel. Han mådde illa och såg dubbelt, hade nedsatt hörsel på båda öronen, sluddrigt tal och nedsatt rörlighet i vänster ansiktshalva.
Stroke i hjärnstammen
Han blev snabbt sämre med sjunkande medvetande och oregelbunden andning samtidigt som ögonrörelser och pupillreaktioner upphörde. Han vårdades på intensivvårdsavdelningen, men avled kl 01.15 den 28 april i en bild som bedömdes som stroke i hjärnstammen.
Patientens fru anmälde bland annat internmedicinaren. Om hennes man hade lagts in den 25 april hade hans dödsfall möjligen kunnat undvikas genom övervakning, kontinuerliga test samt ett snabbt ingripande i samband med den akuta försämringen den 27 april, hävdade hon.
Internmedicinaren hänvisade till att i remissen från distriktsläkaren beskrivs patientens symtom dagarna före samt i samband med det akuta vårdtillfället.
I remissen beskrivs främst yrsel samt domningar, patientens status beskrivs som ett gott allmäntillstånd, opåverkad, cirkulatoriskt normal med normalt neurologstatus under eftermiddagen den aktuella dagen.
Vid ankomsten till sjukhuset noteras enligt journal en patient som är cirkulatoriskt samt neurologiskt opåverkad utan fokala neurologiska fynd. I blodprov noteras inget anmärkningsvärt. Datortomografi av hjärnan uppvisar inga tecken på stroke eller tumör, däremot beskrivs kronisk syrebrist men innebörden av detta begrepp är oklart. EKG visar sinusrytm (normalt) utan tecken på hjärtinfarkt.
Patienten observeras på akutmottagningen i ca fyra timmar och mår hela tiden bra. I anamnesen tar han själv upp sina besvär från nacke och axlar.
Kunde återvända hem
Med de fakta som förelåg ca kl 20 den 25 april bedömdes att patienten kunde återvända hem då det inte fanns några klara tecken eller objektiva fynd på allvarlig sjukdom.
Men en skriftlig remiss till vårdcentralen utfärdades genast med begäran om snar uppföljning av patienten hos ordinarie läkare med tanke på blodtryck, blodfetter och andra riskfaktorer samt uppmaning om att snarast återkomma vid förnyade besvär.
Med händelserna den 27 april kända så kan man göra en annan bedömning än den som gjordes den 25 april.
Internmedicinaren betonade att beslutet att låta patienten återvända hem var hans. Jourhavande läkare (AT-läkaren) kunde inte lastas för det beslutet.
Borde lett till misstanke om TIA
Ansvarsnämnden påpekar att beslutet att skriva ut patienten fattades av internmedicinaren.
Den 25 april hade patienten sex dagars anamnes på täta yrselanfall som vid ett tillfälle varit associerat med dubbelseende. Han hade även haft en attack av högersidiga stickningar. Dessa båda symtom borde ha lett till misstanke om TIA (transitoriska ischemiska attacker) då öronutlöst yrsel eller yrsel från balansnerven inte har dessa symtom.
Att ha upprepade TIA är förenat med risk för utveckling av permanent stroke. Vid datortomografi av skallen ses akut inga förändringar vid detta tillstånd.
Kärlsjukdom i släkten
Av betydelse för bedömningen av patienten var också att det fanns kärlsjukdom i släkten. Detta i kombination med täta yrselanfall med de fokala symtomen borde ha lett till att patienten lades in för övervakning samt att man satte in förebyggande behandling.
Även om detta inte med säkerhet hade lett till en annan utgång har internmedicinaren av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Han får en varning.
