Den då 35-åriga kvinnan hade år 2003 fött barn och förlösts med kejsarsnitt på grund av en större muskelknuta. Året därpå opererades muskelknutan bort.
2005 blev hon gravid med beräknad förlossning den 3 november. Den 12 november kl 19.45 kom hon till lasarettet med spontana värkar.
Förlossningen övervakades fram till kl 01.15 med CTG, som sedan återupptogs kl 08.39. Vid morgonronden kl 10.15 beslutades att hon skulle förlösas med kejsarsnitt.
På grund av att hon var överviktig och nyss hade ätit frukost beslutade man att avvakta med ingreppet till kl 13. Vid 12-tiden avbröts CTG-registreringen. Vid 13-tiden kunde man inte avlyssna några fosterljud. Man beslutade om akut kejsarsnitt, och hon förlöstes kl 13.42 från en livlös flicka. Återupplivningsförsök gav inget resultat.
Ingreppet försvårades av sammanväxningar i buken efter tidigare ingrepp. Efter operationen försämrades kvinnan och opererades på nytt på grund av misstanke om tarmperforation. Vid detta ingrepp åtgärdades en skada på tunntarmen. Den 24 november skrevs hon ut till hemmet.


Patologiska förändringar
Socialstyrelsen anmälde förlossningsläkaren och barnmorska A för felbehandling vid förlossningen i november 2005. CTG-registreringar under kvällen den 12 november signalerade vissa patologiska förändringar hos fostret, men kurvan normaliserades. Nattbarnmorskan MB och förlossningsläkaren utbytte information kring detta och aktuella åtgärder.
På morgonen den 13 november blev barnmorskan A muntligt informerad av nattbarnmorskan MB om att läkaren övervägde sectio. Även om detta inte var dokumenterat borde A ha sett till att patienten var operabel, dvs hade hållits fastande fram till dess att läkaren tagit ett slutligt beslut.
Avvikande CTG-registreringar förelåg även på morgonen, och strax efter kl 10 tog läkaren beslut om sectio med anledning av den obstetriska anamnesen och avvikande CTG-registreringar.


Bedömdes som högriskpatient
Intaget av måltiden bidrog till att kejsarsnittet senarelades då patienten ur narkossynpunkt bedömdes som en högriskpatient.
Med korrekt bedömning och information av förlossningsläkaren om de risker som även förelåg för fostret hade dock riskerna med födointaget kunnat åtgärdas och operationen genomföras utan den väsentliga tidsfördröjning som nu uppstod.
Grundläggande för händelseutvecklingen var enligt Socialstyrelsens bedömning de brister i fosterövervakningen som förelegat från såväl läkarens som barnmorska A:s sida.
Förlossningsläkaren ordinerade endast en ny CTG-registrering under förmiddagen. När hon lämnade förlossningsrummet pågick en registrering, som hon uppfattade utan anmärkning.
Socialstyrelsen ansåg att förlossningsläkaren, tillika verksamhetschef, brustit i ansvar och bedömning beträffande behovet av kontinuerlig fosterövervakning i det enskilda fallet genom otillräcklig eller otydlig ordination, och också generellt eftersom rutiner för kontinuerlig CTG-registrering saknades vid enheten.


Avbröt registreringarna
Barnmorska A bedömde vid två tillfällen under förmiddagen, kl 08.40–09.15 och 11.18–11.28, att CTG-registreringarna var avvikande/patologiska. Trots detta avbröt hon registreringarna efter kort tid. Någon kontakt med läkaren togs inte förrän i samband med avfärd till operationsavdelningen (tidpunkten oklar), då fosterljud inte kunde uppfattas.
Även i brist på tydligare ordination och bristande rutiner angående kontinuerlig registrering borde barnmorska A utifrån sitt yrkesansvar ha följt fostrets tillstånd under förmiddagen och fram till transporten till operationsavdelningen på ett mera tillfredsställande sätt samt kontaktat läkaren vid avvikande registreringar, ansåg Socialstyrelsen.


»Respekterade anestesiläkarens oro«
Ansvarsnämnden läste Socialstyrelsens utredning och tog in yttranden av de anmälda. Förlossningsläkaren påpekade att hon gick med på att avvakta ett par timmar med kejsarsnittet, inte i brist på kommunikation med narkosläkaren utan med hänsyn till risken för komplikationer för kvinnan.
CTG-registreringen kl 10 indicerade enligt hennes bedömning inte omedelbar operation. Hon valde därför att respektera narkosläkarens oro för riskerna med en misslyckad spinalanestesi eller komplicerad generell anestesi.
Hon ordinerade en ny CTG-registrering för att bedöma fosterljuden. Hon var med under 10–15 minuters registrering och kunde se och höra fosterljuden, som låg på normal nivå.
Hon gick ut ur rummet i väntan på operationen men lämnade tyvärr inte någon klar ordination om kontinuerlig CTG-registrering. Hon utgick dock från att CTG-registreringen skulle pågå ett tag till, hävdade förlossningsläkaren.
Barnmorskan godtog Socialstyrelsens kritik i stort. När CTG-registereringen stängdes av kl 11.28 var dock förlossningsläkaren närvarande och således medveten om åtgärden, hävdade hon.


Ökad risk
Ansvarsnämnden slår fast att patienten löpte en ökad risk vid en operation på grund av två tidigare operationer i nedre delen av buken. Vidare var hon överviktig, vilket ökar risken för komplikationer vid kirurgiska ingrepp. Hon borde därför i ett tidigt skede ha ordinerats fasta.
När CTG-registreringen återupptogs kl 8.39 var kurvan gravt patologisk, med ett tyst mönster och fosterljudsnedgångar.
Även vid 12-tiden var kurvan patologisk, och det var då oförsvarligt att avsluta CTG-övervakningen.
Genom sin passiva handläggning av förlossningen har förlossningsläkaren av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Felet är varken ringa eller ursäktligt och ger henne en varning.
Även om läkare inte ordinerat det borde barnmorskan – mot bakgrund av den patologiska CTG-registreringen – ha övervakat fostret kontinuerligt. Hon får en erinran.