Flickans mamma anmälde ST-läkaren och berättade att hon och dottern sökte barnmottagningen på lasarettet måndagen den 5 mars 2007.
Där berättade hon för ST-läkaren att dottern hade feber som aldrig riktigt ville gå över. Den hade kommit och gått sedan början av februari. Den hade hållit i sig ca 3–4 dagar och pendlat mellan 39 och 40 grader (40,7 som högst).


Stark oro för leukemi
Hon berättade även att dottern hade bensmärtor i främst höger ben, som bara blev värre. Dottern var blek, hade blåmärken och dålig aptit. Mamman påtalade starkt sin oro för leukemi eftersom de kände en flicka med den sjukdomen.
Mamman hade själv läst mycket på »nätet« om sjukdomen och alla dess tidiga symtom. Dottern hade vad de i efterhand kunde se alla dessa symtom, menade mamman.
Ansvarsnämnden läste flickans journaler och hämtade in yttranden av ST-läkaren, som bestred att hon gjort fel.


Väsentligen normal
ST-läkaren uppgav att hennes undersökning med somatiskt status var väsentligen normal. Hon ordinerade prov, »stick i fingret«. Kapillär provtagning är den metod de på barnkliniken normalt använder, även vid misstanke om blodmalignitet, innan de går vidare med en eventuell benmärgsundersökning.
ST-läkaren beställde LPK, neutrofila, CRP, mikrosänka, urinsticka och mykoplasmaserologi med tanke på de symtom som framkommit vid besöket: »rosslig hosta ca 1 v, feber av och till sedan början av februari -07, ihållande sedan 1 1/2 vecka, dålig aptit, trötthet«.
Därefter fick flickan gå hem i väntan på provsvar eftersom hennes allmäntillstånd inte krävde inläggning. ST-läkaren skulle höra av sig under veckan om något provsvar var avvikande.
Flickan hade via vårdcentralen blivit ordinerad Ery-Max som skulle bota eventuell mykoplasmainfektion, som skulle kunna förklara symtombilden. ST-läkaren rekommenderade paracetamol alternativt ibumetin för att hålla febern nere så att flickan förhoppningsvis skulle bli lite piggare och i synnerhet få bättre aptit.


Dröjde nio dagar
Hon uppmanade mamma att höra av sig eller söka akut igen om dottern skulle bli sämre alternativt inte bli bättre inom den närmaste veckan.
Tyvärr dröjde det nio dagar, innan hon fått och sammanställt alla provsvar inklusive mykoplasmaserologin: LPK 6,2 (normalt), neutrofila 0,1 (för lågt), CRP 33 (lätt förhöjt), gränsvärde på mykoplasmaserologin, och mikrosänkan hade förolyckats, uppgav ST-läkaren.
Hon ringde familjen den 23 mars och fick höra att flickan blivit bättre i slutet av Ery-Maxkuren, men att hon redan dagen efter avslutad behandling åter insjuknat med hög feber ett par dagar och att hon var fortsatt trött och blek med dålig aptit.
Mamman uttryckte då en tydlig oro för att dottern skulle ha leukemi. Hon berättade att dottern slagit i ena benet ett par veckor tidigare och fortfarande hade ett blåmärke där.


»Misstanke om allvarligare sjukdom«
Lite senare hade dottern dessutom börjat halta. ST-läkaren fattade då misstanke om att en allvarligare sjukdom skulle kunna föreligga. Hon uppmanade mamman att komma till barnkliniken med dottern senast inom 2–3 dagar för utökad provtagning och handläggning med tanke på nytillkomna symtom och tidigare provsvar.
Hon dokumenterade detta noga för att nästa handläggande läkare inte skulle missa att ta »leukemiprover«.


Allvarligt fel
Ansvarsnämnden konstaterar att det av handlingarna inte framgår när ST-läkaren fick se svaret på vita blodkroppar och CRP. Sådana svar brukar man dock få inom ett par timmar till maximalt ett dygn.
Hon har därför antingen sett svaret på det mycket låga granulocyttalet (0,1) i anslutning till provtagningen och inte reagerat, vilket är ett allvarligt fel. Alternativt har hon inte bevakat svaret utan sett det först efter två veckor.
Eftersom det var fråga om en akut undersökning vid ett akutbesök borde hon ha bevakat svaret.


Kunde fått livshotande blodförgiftning
Genom att antingen inte ha reagerat på provsvaret eller underlåtit att bevaka detta har ST-läkaren av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter i yrkesutövningen. Detta kunde ha lett till att flickan drabbats av en livshotande blodförgiftning.
Genom att ST-läkaren inte reagerat tidigare kom den korrekta diagnosen också att försenas ett par veckor. Hennes fel renderar henne en varning.