Satsningen omfattar sex områden där man vet att det sker många vårdskador. Tre handlar om vårdrelaterade infektioner:
– att förebygga postoperativa sårinfektioner
– att förebygga urinvägsinfektioner
– att förebygga infektioner i samband med central venkateter.
Dessutom blir det en satsning på att förebygga fallskador vid vård, att förebygga trycksår vid vård samt att genom läkemedelsavstämning förebygga läkemedelsfel när patienten skrivs in eller ut eller byter vårdenhet. (I den här artikeln håller vi oss till de vårdrelaterade infektionerna.)
Under flera år har kampen mot just de vårdrelaterade infektionerna bedrivits i projektform. Kända är bland annat VRISS-projekten (Vårdrelaterade infektioner ska stoppas) med Sonia Wallin vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som projektledare. I stort sett alla projektteam har lyckats med att halvera sina vårdrelaterade infektioner, men i övrigt är dessa väldigt vanliga – fast ingen vet hur vanliga.
VRISS har presenterats vid alla de tre nationella patientsäkerhetskonferenserna, 2003–2004, 2005 samt 2007, och vid riksstämman.
– Vi behöver inte ta fram någon ny kunskap utan kan använda den som finns. Därför använder vi oss av en metodik som kallas genombrott – där man vet väldigt mycket om hur man borde göra men där man i praktiken inte gör det man borde, sade Sonia Wallin vid den senaste riksstämman.


»Läkarmedverkan nödvändig«
Hon berättade att de arbetar i tvärprofessionella team men underströk att läkarmedverkan är absolut nödvändig för att man ska nå sina mål – det är en framgångsfaktor. Annars kommer man bara halvvägs.
I VRISS II deltog bland annat intensiven på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Där var de tvungna att gå tillbaka och titta i sina journaler för att se vad de hade för utgångsläge när de kom med i projektet.
– De hade alltså noll koll på sina vårdrelaterade infektioner. Och det är inte ovanligt utan något som jag råkat på ofta i de team som deltagit i VRISS-projekten, berättade Sonia Wallin.
Vid Astrid Lindgrens barnsjukhus upptäckte teamet att infektionsfrekvensen var så hög att de nästan inte trodde att det var sant. Deras mål blev att sänka antalet infektioner med 40 procent. De lyckades och satte sedan upp nya mål.


Fullt möjligt halvera antalet
En annan eldsjäl när det gäller kampen mot de vårdrelaterade infektionerna är Eva Haglind, under många år fram till i somras chefläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, nu på väg tillbaka som kirurg.
Under riksstämman framhöll hon att det är fullt möjligt att halvera antalet vårdrelaterade vårdinfektioner.
– Det vet vi från en rad projekt, stora som små. Och vi vet de flesta åtgärder vi behöver vidta. Väldigt många av dessa är prövade, kunskapsbaserade och ger bra effekter.
Hon kritiserade bland annat att »registreringen av vårdrelaterade infektioner i bästa fall är sporadisk«.
– Kunskaperna i dag grundar sig på punktprevalensmätningar. Det är i sig bra men är lite svårt att använda för återkoppling till den enskilda enheten eller verksamheten. Det blir inte tillräckligt exakt för det egna jobbet.


»Skulle frigöra många vårdplatser«
Eva Haglind menade att en halvering av de vårdrelaterade infektionerna skulle innebära att någonstans mellan 500 och 1 000 vårdplatser frigörs i den svenska sjukvården.
– Personligen vet jag inget annat sätt att hosta upp mellan 500 och 1 000 vårdplatser utan att skicka in en enda skattekrona i vården.
– Det är väl dags att vi gör det nu, för vi behöver de där vårdplatserna. Denna resurs kan uppskattas till mellan två och fem miljarder kronor. Tanken är inte att spara in pengarna utan att använda dem till annan vård, vilket verkligen behövs.
Eva Haglind poängterade att var tionde patient inom sjukhussomatisk vård med största säkerhet har en vårdrelaterad infektion. Typen av infektioner varierar i högsta grad beroende på vilken typ av vård det handlar om. Hon underströk med kraft att dessa infektioner »ger upphov till ett enormt lidande hos våra patienter«.


Läkarna nyckelgrupp
Eva Haglind berättade också om ett stort och långdraget MRSA-utbrott vid hennes sjukhus, som man lyckades komma till rätta med efter två år.
– Min övertygelse är att den viktigaste av våra framgångsfaktorer var att vi så tydligt satte patientsäkerheten främst. Inte en enda gång frågade någon av alla sjukhusdirektörer vi hade under den perioden: »Eva, vad kostar det?«
En slutsats av scenariot var att det var kostnadsbesparande att stoppa utbrottet i stället för att bara låta det ticka på.
– Det kanske är det viktigaste budskapet att skicka med hem till sjukhusledningar som alltid, eller nästan alltid, tittar på kostnadssidan först, menade hon.
En annan slutsats var att man »kunde identifiera en oerhört väsentlig nyckelgrupp – läkarna«.
– Om man inte får med sig läkarna blir man inte så framgångsrik. Och det är inte så lätt, det kräver extra genomtänkta åtgärds- och kommunikationsplaner, framhöll Eva Haglind.


Ny teknik roligare
Och just läkarna har ofta stått i centrum när det gäller vårdrelaterade infektioner. Läkartidningen frågade Eva Haglind varför det är så svårt att få med läkarna i hygienarbetet.
– Det går mycket väl att få med dem, det visar VRISS-projekten. Då är de i allmänhet med. Men det sker inte självklart, automatiskt, utan det kräver att verksamhetschefen ger dem ett tydligt uppdrag om det.
– Jag tror att vi har blivit så teknifierade under så många år, vi har fokuserat på nya saker, nya behandlingsmetoder, nya apparater, spännande »boys toys«. Det blir liksom det som räknas.
– Jag är kirurg, så jag har levt i den världen och vet mycket om den. Vid nya tekniska utrustningar så elektrifieras gruppen: »jättekul«. Men när man kommer och ska prata hygien så säger de i stället: »Ja, ja. Jag vet att jag ska tvätta händerna.«