Den 32-åriga kvinnan opererades den 3 oktober för gallsten av en kirurg. Vid operationen, som utfördes med laparoskopisk teknik, avlägsnades gallblåsan. Patienten skrevs ut från sjukhuset samma dag. Den 7 oktober sökte hon akut på ett annat sjukhus för buksmärtor.
Där konstaterades en gallgångsskada och en ny operation utfördes av en annan läkare den 10 oktober. Då återfanns galla i bukhålan och levergången befanns delad med en substansdefekt på nästan två centimeter.
Händelsen anmäldes enligt Lex Maria. Socialstyrelsen tog inte ställning i ansvarsfrågan men konstaterade att det inte förelegat något systemfel som kunnat påverka händelseutvecklingen.
Patienten anmälde kirurgen för felbehandling.


Löstes utan problem
Ansvarsnämnden läste patientens journaler och tog in yttrande av kirurgen, som berättade att några egentliga svårigheter inte förelåg initialt. Det fanns dock lite sammanväxningar mellan gallblåsa, magsäck och tolvfingertarm. Dessa löstes utan problem.
Han fann en mycket tunn gracil gemensam gallgång och gallblåsan var ganska full med små stenar. Han dissekerade utomordentligt noga för att kartlägga anatomin. Det visade sig att gallblåsegången var utomordentligt kort. Stenarna hade pressats ner i denna och det förelåg endast några mm gallblåsegång kvar.
Under dissektionsarbetet kunde han också tydligt se den gemensamma gallgången ovanför gallblåsegångens inmynning i den gemensamma gallgången. Det fanns så pass mycket utrymme att det gick att sätta klämmor på den lilla gallblåsegången men han avstod aktivt från röntgen då manipulation med den lilla stumpen kunde ha omöjliggjort en säker förslutning av gallblåsegången. Han löste därefter gallblåsan från leverbädden på sedvanligt sätt och något gallläckage kunde han inte se. Efter operationen mådde patienten väl och gick hem samma dag.
Först flera dygn senare sökte hon akut på sjukhus, och då visade det sig att det förelåg galläckage och till slut fick man operera henne.


Hade orsakat skadan
Kirurgen frågade reoperatören om det var klämmorna som trots allt hade släppt från gallblåsegången men denne sa att det förelåg en skada lite högre upp på den gemensamma gållgången; med all sannolikhet var det en diatermiskada. På något olyckligt sätt hade han kommit åt gallgången och orsakat denna skada.
En sådan skada visar sig några dagar efter operationen och inte omedelbart, vilket stämmer väl med sjukdomsförloppet. Han bestred att han gjort fel. Det hela var en fråga om anatomiska förhållanden och en accidentell diatermiskada uppstod. Själva gallgången var inte på något sätt delad eller skadad. Under operationen var anatomin helt klar och han lade ner mycket arbete på att kartlägga den, hävdade kirurgen.


Vidtog inga försiktighetsåtgärder
Ansvarsnämnden läste Lex Maria-beslutet och ett utlåtande av professor Ulf Haglund, vetenskapligt råd i allmän kirurgi – se nästa artikel.
Ansvarsnämnden delar Ulf Haglunds bedömning att kirurgen vid operationen inte handlade enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Kirurgen kritiseras, inte för att det uppkommit en skada utan för att han – trots att han var medveten om den ökade risken med hänsyn till de anatomiska svårigheterna – inte vidtog några försiktighetsåtgärder.
Innan han delade gallgången borde han ha konverterat till öppen teknik eller i vart fall ha röntgat gallgången för att försäkra sig om och kunna dokumentera att ingen skada, läckage eller annan komplikation förelåg.
Kirurgens underlåtenhet att vidta åtgärder för att försäkra sig om att operationen kunde genomföras utan komplicerade skador ger honom en erinran. n