En 45-årig man sökte den 22 juli distriktsläkarmottagningen för stramning i bröstet, andningssvårigheter och domningar i fingrarna. Han hade också ett utslag på insidan av höger knä, vilket blivit större de senaste veckorna.
Kunde ha Borrelia
En doktor bedömde att han kunde ha Borrelia. Hon ordinerade antibiotika samt gav råd mot hyperventilation.
Den 3 augusti sökte patienten på en vårdcentral och uppgav att han alltjämt led av domningar i armar och ben samt kände sig helt slut. En distriktsläkare remitterade honom akut till infektionsklinik.
Där undersöktes han av infektionsläkare och neurolog, som bland annat tog prov för Borreliaserologi i blod och likvor.
Ett remissvar den 22 september berättade att det inte framkommit några belägg för Borreliasjukdom. Den 9 oktober tog patienten kontakt med distriktsläkaren och fick tid för undersökning två dagar senare.
Vid detta besök framkom att patienten vid ansträngning fick tryck över bröstet och då kände sig kraftlös samtidigt som det snurrade i huvudet. Distriktsläkaren beslutade att låta utföra ett arbets-EKG.
Hade en akut infarkt
Den 29 oktober sökte patienten akut på ett universitetssjukhus på grund av svår smärta i bröstkorgen. Där påvisades en akut främre infarkt. Patienten anmälde de fyra läkarna och framhöll bland annat att alla lyckats missa en livshotande hjärtinfarkt som ledde till en skada på hjärtats vänstra kammare.
Ansvarsnämnden läste patientens journaler och yttranden av de anmälda, som alla bestred att de gjort fel. Doktorn kritiseras för att inte ha analyserat patientens besvär med stramning i bröstet närmare och undersökt om besvären med stramningen var korrelerade till ansträngning, men frias liksom infektionsläkaren och neurologen. Vi lämnar dessa tre.
Distriktsläkaren uppgav att patienten kom till vårdcentralen den 3 augusti och berättade att han tidigare fått diagnosen Borrelia. Penicillinkuren hade tagit slut samma morgon, men patienten kände sig fortfarande slut och hade domningarna kvar.
När det gäller Borrelia kan bakterien spridas till kroppens nervsystem 1–2 veckor efter fästingbettet och framkalla en svår infektion med många symtom från nervsystemet, trötthet och även hjärtmuskelinflammation. Det var klart för distriktsläkaren att patienten skulle vidare till universitetssjukhuset för fortsatt utredning, hävdade han.
EKG i juli hade inte visat några tecken på genomgången infarkt eller pågående inflammation. När de remitterar patienter akut till sjukhuset måste en förstahandsspecialitet anges på remissen, vilken utifrån patientens anamnes blev infektion i förvissning om att man på universitetssjukhuset gör de erforderliga undersökningarna för att komma fram till en diagnos.
Den 10 augusti läste han remissvaret: Diagnosen neuroborrelia kunde inte uteslutas och i väntan på provsvar skickades remiss till neurologiska kliniken för vidare utredning av domningarna i armar och ben.
Tryck över bröstet vid ansträngning
Den 9 oktober pratade distriktsläkaren med patienten i telefon och läste journalkopian som hade kommit från infektionskliniken. Patienten berättade att han var trött och fick kramper i luftrören.
Han fick tid på mottagningen den 11 oktober då det framkom att han eventuellt gått ned i vikt och att han vid kroppsansträngning eller stress fick tryck över bröstet och svårt att andas in.
Symtomen tydde på ischemisk hjärtsjukdom och patienten remitterades till lungröntgen och till arbets-EKG. När de skriver remisser utgår de från att patienten kallas till undersökning snarast möjligt utifrån beskrivningen av symtomen på remissen. De får inte besked om när ett arbets-EKG kommer att göras, uppgav distriktsläkaren.
Borde varit mer aktiv
Distriktsläkaren bedömde att patientens domningar i underarmar och vader samt matthet och kraftlöshet möjligen kunde vara uttryck för en neuroborrelios och remitterade honom till ett universitetssjukhus.
Vid besöket den 11 oktober uppmärksammades en hjärtåkomma med en anamnes typisk för angina pectoris, varför patienten remitterades till arbets-EKG och lungröntgen.
Distriktsläkaren borde då ha varit mer aktiv i sin handläggning, då en nyupptäckt angina pectoris i princip bör behandlas som en instabil angina och remitteras akut till sjukhus, menar Ansvarsnämnden. Han får en erinran.
