Den 54-årige läkaren genomgick den 28 oktober 2005 blodprovstagning inför en hälsokontroll. Proven avseende prostata var patologiska.
I december meddelade en internmedicinare att provsvaren var normala.
Vid en hälsokontroll den 23 mars 2006 lästes provsvaren upp för läkaren, som då påpekade att PSA och PSA-kvoten var patologiska. Internmedicinaren skrev därefter en remiss till urologen, där en prostatacancer konstaterades.
Läkaren anmälde internmedicinaren. Han hade kontaktat internmedicinaren i oktober angående hälsoundersökning. Det beslöts om blodprovstagning inklusive PSA och PSA-kvot.
Provet togs den 28 oktober. Eftersom han inte fick något besked på provsvaren ringde han internmedicinaren i december. Denne uppgav att proven var normala.


Båda värdena patologiska
De kom överens om en hälsoundersökning, vilken utfördes den 23 mars 2006. Blodproven tagna den 28 oktober lästes upp för läkaren. PSA uppmättes till 4,5 (referensvärde 3) och PSA-kvoten till 0,08 (referensvärde 0,18). Båda värdena var således patologiska.
Läkaren påpekade att PSA och PSA-kvoten inte var normala. Internmedicinaren skrev då en remiss till urologen. Läkaren tog själv kontakt med en urolog, som tog om prov den 27 mars. PSA var 6,6 och PSA-kvoten 0,07. Prostatabiopsi gjordes den 30 mars. PAD-besked den 6 april visade lågt differentierat adenokarcinom med misstanke om extrakapsulär växt.
Läkaren träffade internmedicinaren den 3 maj. Han hade tagit med en kollega som enbart skulle lyssna under samtalet. Han ifrågasatte bedömningen och handläggningen av PSA-svaren, och tillade att han övervägde en anmälan till HSAN.
Den 4 maj utfördes en radikal prostatektomi och lymfkörtelutrymning. PAD visade cancerväxt i vänstra loben med växt i vänster vesicula seminalis.
Läkaren var besviken över att ha fått ett besked att proven var normala medan de i praktiken var patologiska. Diagnosen fördröjdes fem månader och operationen fördröjdes sex månader, hävdade han.
Internmedicinaren berättade att anmälaren, en kollega vid en annan klinik på samma sjukhus, föreslogs en hälsokontroll med kroppsundersökning, vilo-EKG och laboratorieprov.
Remisser tillställdes anmälaren morgonen den 17 oktober 2005, provtagning skedde fastande morgonen den 28 oktober och svaren kom veckan därpå.


Uppfattades som normala
Vid första granskningen uppfattades laboratoriefynden som normala. Avvikelser från normalområdet i prostataproven bedömdes då inte säkert signifikanta med hänsyn till den pågående diskussionen i fackpress och massmedia om den tveksamma tillförlitligheten i PSA-analysen.
Internmedicinaren meddelade i början av december felaktigt kollegan att den omfattande blodprovsanalysen, 36 analyssvar, visat normalfynd, väl medveten om att anmälaren hade tillgång till detaljerade svar via sjukhusets intranät (Labka) på sin arbetsdator, uppgav han.
Kollegan erbjöds i december 2005 att själv bestämma återbesökstid för noggrann genomgång av alla svar. Med hänsyn till dennes agenda kom de överens om den 23 mars 2006 då det sjukligt förändrade prostataprovet uppmärksammades och vidareremittering sedan skedde enligt anmälarens redovisning.
Efter en utredning hos en urolog visades, för internmedicinaren ytterst oväntat och bedrövande, tecken på avancerad prostatacancer som därefter opererades enligt anmälarens redovisning.


»Orättvist anmäld«
Internmedicinaren berättade att han blev uppsökt av anmälaren tillsammans med annan kollega den 3 maj och fick veta att kollegan övervägde en anmälan till HSAN. Beskedet var mycket överraskande och känslomässigt svårhanterligt.
Han kände sig orättvist anmäld och motsätter sig anmälan på grund av PSA-provets tveksamma tillförlitlighet, anmälarens tillgång till provsvar via egen dator, anmälarens val av sen tidpunkt för återbesök med hänsyn till sin agenda och den mycket oväntade utgången av den fortsatta specialistutredningen och behandlingen hos urologer.


Borde vidtagit adekvata åtgärder
Ansvarsnämnden anser att internmedicinaren borde ha meddelat sin kollega om de patologiska provsvaren och vidtagit adekvata åtgärder, förslagsvis nya provtagningar eller remiss till urolog. Internmedicinaren får en eriran.