Den 41-årige mannen sökte akutmottagningen vid ett lasarett den 9 november på grund av huvudvärk, som hade förvärrats de senaste två veckorna. En vecka tidigare hade han sökt vårdcentralen där han fått citalopram 20 mg. Han hade känt sig trött under en lång tid samt besvärats av yrsel, illamående och huvudvärk.
På akuten undersöktes han av en ST-läkare, som bedömde att han led av nedstämdhet, sannolikt på grund av arbetsrelaterad stress. Hon bedömde också att illamåendet och yrseln var biverkningar från medicineringen med citalopram.
Hade tumör i hjärnstammen – avled
Under en resa den 13 november blev patienten ytterligare försämrad, varvid han sökte på ett annat sjukhus. En utredning visade en tumör i hjärnstammen. Han fördes över till onkologklinik där han strålbehandlades. Han avled den 27 december.
Patientens fru anmälde ST-läkaren för att ha ställt fel diagnos och för att ha felbehandlat mannen.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande av ST-läkaren, som bestred att hon gjort fel.
Hon berättade att patienten kom in akut med yrsel och trötthet. Innan hon undersökte patienten tog hon del av journaluppgifter från vårdcentralen där patienten varit på besök den 30 oktober.
Orsakad av muskulära spänningar
Han hade en mångårig kontakt med sin husläkare och hade sedan en längre tid varit sjukskriven på grund av stress och ångestreaktion samt ett kroniskt smärttillstånd i höger axel. Den 30 oktober uppgav han även besvär med huvudvärk sedan ett par månader tillbaka samt tilltagande trötthet och energilöshet.
Husläkaren, en mycket erfaren kollega, bedömde att huvudvärken var orsakad av muskulära spänningar och lade en blockad mot nacken. Han bedömde också att patienten uppvisade tecken på en depression och påbörjade behandling med antidepressiv medicinering, citalopram. När ST-läkaren träffade patienten hade han således ätit detta preparat drygt en vecka, påpekade hon.
Trött och långsam
Vid samtalet upplevde hon patienten som trött och något långsam i kontakten: båda är symtom som förekommer vid depression. Det framkom att tröttheten och huvudvärken hade förvärrats de senaste två veckorna samt att han även drabbats av yrsel och illamående. Huvudvärken var inte associerad med kräkningar och lindrades till en viss del av Treo.
Labprov och EKG var normala.
Yrsel, illamående och huvudvärk är biverkningar som beskrivs som vanliga vid medicinering med citalopram. Det är också mycket vanligt att biverkningarna förekommer de två första veckorna under behandlingen och det dröjer vanligen upp till fyra veckor innan man upplever någon positiv effekt av antidepressiv medicinering, framhöll ST-läkaren.
Biverkan en rimlig bedömning
Med anledning av den relativt långa sjukhistorien med tidigare depressioner och kroniskt smärttillstånd fann hon vid akutbesöket den 9 november ingen anledning att ifrågasätta den diagnos som den erfarne husläkaren ställt en dryg vecka tidigare. En rimlig bedömning var att yrsel och illamående var en biverkan av citalopram.
Det framkom inga symtom eller klagomål som var så allvarliga att det fanns ett akut behov av inläggning. Inte heller fanns något som motiverade en akut röntgenundersökning av hjärnan.
Dock uppmanade hon patienten att återkomma om han blev sämre. Hon bad honom också ta kontakt med vårdcentralen om han fortfarande inte upplevt någon positiv effekt av medicineringen efter fyra veckor, uppgav ST-läkaren.
Ansvarsnämnden påpekar att depression är en diagnos som ställs utifrån sjukdomshistorien. Huvudsymtomen är nedstämdhet, bristande intresse för vanligen trevliga aktiviteter, ökad uttröttbarhet, minskat självförtroende, orimliga skuldkänslor samt återkommande tankar på död och självmord.
Patienten led av trötthet, men huruvida det var trötthet i form av ökad uttröttbarhet framgår inte av journalen. Sjukhistorien ger på intet vis stöd för diagnosen »depressiv episod«.
ST-läkaren har uppgett att illamående och kräkningar är vanliga biverkningar vid behandling med citalopram. Patienten hade i en vecka behandlats med citalopram medan han besvärats av yrsel, illamående och huvudvärk i fyra veckor. Det ter sig därför osannolikt att patientens yrsel, illamående och huvudvärk skulle ha betingats av citalopram.
Neurologisk undersökning borde gjorts
Patienten uppgav vid besöket att han besvärats av kraftig huvudvärk som väckt honom nattetid, åtföljt av illamående och yrsel. Den konstellationen av besvär borde ha lett till att han undersökts med tanke på sjukdomstillstånd i hjärnan. En neurologisk undersökning borde ha utförts.
Även när sjukhistorien entydigt talar för depression ska kroppslig orsak till besvären uteslutas, varvid det bland annat ingår att överväga förekomsten av kroppslig sjukdom i hjärnan.
Huvudvärk är ett vanligt symtom hos patienter som söker på en akutmottagning, men hjärntumör är en ovanlig orsak till huvudvärk. Att ST-läkaren inte ställde diagnosen hjärntumör är i sig förståeligt.
Emellertid var hon oaktsam när hon utan att ha stöd i sjukhistorien ställde diagnosen »depressiv episod« och när hon underlät att neurologiskt undersöka en patient med huvudvärk som dominerande symtom. Hon får en varning.
