Om drygt två år, i juni 2010, är det tänkt att en ny lagstftning ska börja gälla på patientsäkerhetens område. En av experterna i den sittande Patientsäkerhetsutredningen är Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm.
På frågan om vilken som är Läkarförbundets viktigaste fråga för tillfället svarar hon:
– Eftersom vi nu har löst arbetstidsfrågan så är det nog patientsäkerheten. Det är definitivt en stor fråga för oss.
Helt klart nummer ett
– Att få till ett nytt ansvarssystem är helt klart nummer ett. Och det är den stora frågan för utredningen också. Väldigt positivt är att under senaste åren har det skett en ändring bland politikerna så att allt fler är öppna för ett system som inte i första hand är repressivt utan lärande.
Och när hon har diskuterat detta med patientföreträdare så finns det även hos dem en förståelse för ett ändrat synsätt.
Men hon understryker att patienterna fortsatt måste ha någonstans dit de kan vända sig med sina klagomål.
– Det måste självklart finnas kvar en möjlighet för patienterna att anmäla läkare och annan vårdpersonal. Det är inte det vi vill ta bort. Det personliga ansvaret för läkaren och sjuksköterskan ska finnas kvar.
Ska inte slippa undan ansvaret
– Det är inte så att man ska slippa undan med vad som helst utan att bli straffad – det är inte det vi är ute efter. De som begår allvarliga misstag ska naturligtvis fortfarande kunna bli av med sin legitimation eller få en prövotid.
– Är man tydlig med de två sakerna kan man även få med patientföreningarna på tåget om att det behövs ett nytt system för att få en bättre kvalitet på vården, en säkrare vård.
Men hur ska man få en återkoppling av misstagen till vården? I dag går ju HSAN igenom anmälningarna och bland annat i Läkartidningen återges många av fallen – det blir en form av lärandeprocess, hur ska man få tillbaka det kunnandet?
– Det är jätteviktigt med en återkoppling. I dag skriver vi avvikelserapporter. Men vi måste arbeta bättre med dem på sjukhusen när något har hänt. Vi måste också arbeta mer aktivt när vi ser att någonting kunde ha gått fel, understryker Eva Nilsson Bågenholm.
– Man måste dessutom få ett tydligare patientsäkerhetsarbete på varje klinik där man diskuterar de här frågorna. Sedan måste man få återkoppling från andra sjukhus och kliniker så att man lär sig av andras misstag också. Här kan man göra mycket mer än nu. Att läsa fallen i Läkartidningen är väldigt bra, men det krävs också att man sedan sätter sig ner och diskuterar på sin egen klinik: vad kan vi göra för att förhindra att den här situationen uppstår här hos oss?
Men det här bygger på en rapporteringsvilja – hur ska man kunna stimulera den? Det är bara en väldigt liten del av avvikelserna som anmäls i dag. Lagstiftningen har inte hjälpt och läkarna är, snällt sagt, inte bra på att anmäla avvikelser.
– Nummer ett, menar Eva Nilsson Bågenholm, är att vi får ett öppnare klimat när det gäller att någonting går fel. Nummer två är att vi får till ett icke repressivt ansvarssystem.
– Då gynnar man diskussioner kring fel som begås så att man inte straffar en enskild individ utan ser att det är något som kan hända vem som helst.
– Så jag tror att om vi får ett nytt ansvarssystem så kan man komma en bra bit på väg med att få det öppna klimat som behövs för att avvikelser faktiskt ska bli rapporterade. Så man ser det som en naturlig del av arbetet.
Rädslan finns bland de yngre att bli anmälda till HSAN, det har bland annat undersökningar i Sylf visat. Men de äldre läkarna – är även de rädda för HSAN?
– Det är kanske inte rädsla på samma sätt. Men man hyschar ner felen, man pratar inte gärna om dem. Det är nog mer en kultur att här pratar vi inte om felen som begås – vi gör det bättre nästa gång i stället.
I Almedalen i somras kritiserade du mycket hårt såväl landstingen som Socialstyrelsen för att de inte sköter sin uppgift som de borde när det gäller att stoppa olämpliga läkare. Kvarstår den kritiken?
– Ja, absolut.
Hon pekade på att landstingen alltför ofta anställer läkare utan att kontrollera referenser. Hon exemplifierade med att det finns läkare som Socialstyrelsen har sagt att man inte bör anställa som ändå blir anställda gång på gång.
– Det är helt otroligt att landstingen gör detta och jag hoppas att det blir bättre, men vi har påpekat det här i många år utan att något hänt. Vi vill naturligtvis inte att de läkarna anställs. De skadar ju vår kår. Det är viktigt att vi ser till att de som inte är lämpliga att arbeta i vården inte heller blir kvar där.
Behöver vassare klor
Hon ansåg också att Socialstyrelsen behöver ha vassare klor vad gäller till exempel läkare som förskriver narkotiska läkemedel alltför lättvindigt.
– De läkarna kan hålla på med förskrivningen i ganska många år innan de blir av med sin legitimation. Vi tycker att Socialstyrelsen borde ha större möjligheter att utreda de läkarna snabbare och få till stånd en prövning.
Prövningen innebär att Socialstyrelsen i en åklagaroll vänder sig till Ansvarsnämnden, som är den instans som beslutar om delegitimering.
Eva Nilsson Bågenholm framhåller att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) även måste se till att arbeta med cheferna i vården så att dessa blir bättre på att upptäcka personer som har sjukdomar eller missbruk av olika slag och som inte kan sköta sitt jobb.
– Det handlar om att ha en bra chefskultur. Att ha en bra chef är A och O vad gäller patientsäkerhetsarbetet.
Nya regler om två år
Patientsäkerhetsutredningen ska göra en översyn ur patientsäkerhetsperspektiv av den lagstiftning som omfattar bland annat tillsyn över hälso- och sjukvården samt ansvarssystemet i vården.
Några av utgångspunkterna:
– En patient som skadas eller av andra skäl är missnöjd med vården måste enkelt kunna framföra klagomål.
– Rapportering av avvikelser och analys av materielet är mycket viktigt för patientsäkerhetsarbetet.
– Det är primärt vårdgivarens ansvar att utreda och analysera inträffade avvikelser.
Utredningen ska lägga ett betänkande vid årsskiftet 2008–2009. Och de nya reglerna är tänkta att börja gälla i juni 2010. n
